Det är en lättnad...

Jag måste erkänna något. Vi har ju beslutat att stanna här i Toronto i sommar. Inga resor till Europa, inga resor inom nordamerika & vet ni - det är en sån lättnad. Att kunna gå runt på marken & bara njuta av vetskapen att nästa flygtur kommer att komma någon gång i framtiden, men inte ha ett datum att ha ångest inför. Att kunna sitta i trädgården, titta på planen som flyger in mot Pearson & veta att jag inte behöver sätta mig i en taxi & åka ut dit om en vecka eller två. Att inte behöva sitta där med ångesten som växer sig större för varje sekund & som möjligtvis kan dämpas för stunden av ett glas vin. Den där ångesten som gör att mitt skinn känns för litet, som om jag vill fly ut ur mig själv - en sån vidrig känsla. Det här med att flyga är verkligen en stöttesten i mitt liv, en skräck som jag inte kan kontrollera. Allt jag vet är att om de där dörrarna stängs, då kommer jag att dö... & så gråter jag ner i Pauls knä. Gråter & försöker komma så nära honom jag bara kan för att om möjligt absorbera lite av hans lugn. Fast inte den här sommaren. Den här sommaren får jag andas & läka lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0