MsBree

När jag var liten brukade alltid farfar laga saker lite så där... på känn. Lutade staketet, ja då spände han ett par ståltrådsvajrar mellan staketpinnarna & gräsmattan & så var han nöjd. Han kallade den här typen av lösningar för "Profisoriska". Alltså, en blandning av PROFESSIONELLT & PROVISORISKT. Jag älskade hela konceptet då & jag älskar det lika mycket nu. Det tyder på uppfinnerikedom att kunna fixa något så där bara i farten! Igår ute i stugan fick Paul inte igång motorsågen, han höll på & fipplade ett litet tag & så kom han knatande & bara "Tada, I fixed it - profisoriskt!".

& den där lilla koppartråden han virat kring gasinjektorn gjorde mig helt tårögd... farfars profisoriskt lever vidare. Det känns så fint att Paul också är lite av samma skrot & korn & att han snappat upp det här ordet & införlivat det i sitt lilla svenska vokabulär. Jag känner bara ren & skär kärlek över det.