Jag kämpar mot Y-generna...
Jag har skrivit om det tidigare, hur lik jag kan vara min pappa & hur det liksom poppar upp drag lite då & då som jag inser är 100% Dr. Jansson 56 år. Imorse kom jag på mig själv med en helt ny "Nu är jag som pappa" sak - främmande katter i min trädgård. Paul bara "Nej titta vad sött!" & jag kikade ut & såg...
INKRÄKTARE!!!
?!
Blev lite tumult i huvudet på mig - för medan en STOR del av mig ville springa ut i trädgården & rya tills katterna drog sin kos slog en annan del av mig klacken i backen & bara "Men ska du JAGA katter?!".
Alltså, dags att backa & ägna sig åt lite psykoanalys - var kom den där ursprungliga känslan ifrån, vad i mitt förmedvetna bottnade det i? Så insåg jag... under hela min uppväxt jagade min pappa iväg alla katter från vår tomt eftersom det var Katten Janssons (så hette vår katt som vi växte upp med) revir. Otaliga är de middagar då vi alla fem - ma, pa, lillebror, katt & jag - suttit kring middagsbordet när pappa plötsligt släppt besticken & skrikandes rusat ut i trädgården i träskor & med en piasavakvast i näven. 120 kilo norrländsk aggression var effektiv & gjorde att vår kastrerade hankatt fick ha trädgården i fred.
Om jag satte min 54 kilo i rörning & spurtade ut i minnetonkas & med en brödkavel i näven? Nej, jag lyckades mota instinkterna i grind: 1-0 till överjaget.
Alltså, dags att backa & ägna sig åt lite psykoanalys - var kom den där ursprungliga känslan ifrån, vad i mitt förmedvetna bottnade det i? Så insåg jag... under hela min uppväxt jagade min pappa iväg alla katter från vår tomt eftersom det var Katten Janssons (så hette vår katt som vi växte upp med) revir. Otaliga är de middagar då vi alla fem - ma, pa, lillebror, katt & jag - suttit kring middagsbordet när pappa plötsligt släppt besticken & skrikandes rusat ut i trädgården i träskor & med en piasavakvast i näven. 120 kilo norrländsk aggression var effektiv & gjorde att vår kastrerade hankatt fick ha trädgården i fred.
Om jag satte min 54 kilo i rörning & spurtade ut i minnetonkas & med en brödkavel i näven? Nej, jag lyckades mota instinkterna i grind: 1-0 till överjaget.
Kommentarer
Postat av: ma
Litet finskt-freudianskt inlägg: 1-0 till jaget, 0-1 till detet! Kram
Postat av: Ida
Ja men det var kanske likheten till katten Jansson som gjorde att jag inte satte iväg över gräsmattan! Jag kanske bara är kapabel till att jaga katter som inte är svartvita! :)
Kram!
Trackback
