Starbucks, I needs it...

Så här dagen efter PDAC... lite trögt. Eller typ mycket trögt - det här med att inte komma i säng förrän vid tresnåret sliter hårt på mig. Efter att jag suttit & trött-tittat in i en vägg halva morgonen förklarade jag för Paul (som jobbar hemma idag) att Starbucks var av nöd tvunget.


Lite pinsamt att erkänna så, men när vi stannade bilen fick jag typ helt hjärtrusning av begär efter deras frappuccino & första klunken... en liten bit av himmelriket. Nu är jag hög på socker & livet känns lite mindre som om det går i slow motion.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0