My precious...

Paul knyckte förövrigt tillbaka förlovningsringen igår - i & för sig bara så att personalen på Birks kan ta in den så att jag kan ha den på ringfingret. Men alltså stressen sen den försvann, ungefär 15 gånger per dag får jag panik & bara "JAG HAR TAPPAT DEN!!!" innan jag kommer ihåg att den är på underhåll. Det är liksom "Tappa USB-minnet stressen" fast i kvadrat. Måste hålla ut till imorgon & tänka på att jag trots allt kommer att få tillbaka min ring. Inte som ett par här i Toronto som jag läste om för någon dag sedan... Killen hade nämligen gömt förlovningsringen (som han köpt för cirka 20.000 svenska) i en gammal jacka. Sen städade de sin lägenheten & råkat slänga jackan i en donationscontainer för kläder... Good luck med att få tillbaka den ringen. Fy sjutton vad hemskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0