Men orka drama...

Uj, ju mer stressade folk blir alltså... Vid halv fem idag hade jag & Birgitta köket i ta mig fan felfri ordning. Stod där & tittade ut över allt det blekmedelsblekta, 10 liters rödbetssalladperfekta & bara "men då åker vi hem då!". Sekunden efter rusade tre medelålders gubbar in i köket & skrek "räk-kris (inga frystboxar för räkorna eftersom den avdelningen inte beställt efter några, tillskillnad mot oss i köket) Efter ett litet tag var en av gubbarna så uppe i varv att det kändes lite defibrillator varning, så jag flydde fältet ut i "Brigantinrummet", där allt är svenskt lantligt & romantiskt!
Stod & njöt av det fina & bestämde mig sen för att ställa iordning kokbordsbordet som jag fått tilldelat mig så där på en höft, alltså "Här är ditt bord, ställ det någonstans där & kasta en duk över det". Så jag baxade runt lite kartonger & hade precis börjat få ordning på det när Paul dök upp & så hjälptes vi åt att flytta bordet. Ungefär 2 sekunder in i bordsflyttandet dyker en rugguggla upp & bara "Men NI blockerar tomtenissarna!". Jag försökte säga att vi skulle flytta bordet lite till & tanten skriar "Men nu förstör vår folkart". Här någonstanns insåg jag att vi höll på med "pissa in revir", dvs - man kan inte lösa något via diskussion. Så jag sprang iväg efter Barbro, som är den ultimata bestämmaren. Väl tillbaka på plats möts jag av tant med rödbetsrött huvud & Paul som säger " Jag förstår din synpunkt, vi måste bara sälja små tomtenissar i trä & det faktum att vi lagt 70.000 kronor på en kokbok spelar ingensomhelst roll för dig." Tack godegud & lov löste Barbro krisen genom att fysiskt kliva imellan alfahonan (jag har hjälpt till en dag om året i 30 år, jävla hippie) & Paul (jag har slitit med kokboken i ett år bittra varelse). Blir ju intressant att se om de klarar av att fokusera på sälj imorgon, eller om de istället lägger tiden på att strypa varandra med granrisgirlanger.  Själv kan jag så njuta ute i köket, HELT dramafritt eftersom Paul mor har beslutat sig för att stanna hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0