MsBree

Ah men ångest! Jag har jobbat med mina modeller hela dagen & glömde att checka min jobbmail fram tills halv fem. Varpå jag ser ett mail från vår avdelningssekreterare som bara slår an varje moderssträng som finns i hjärtat. En liten 19 årig svensk kille som vill plugga geologi på vår avdelning har ingenstanns att bo... Tydligen hade han fått tag på ett ställe, men när han kom dit så insåg han att de höll på med droger där så han drog & nu har han bara tak över huvudet en natt till. Utan att tänka drog jag iväg ett mail & bara "ge honom till mig" (ja... utan att fråga Paul, dåligt - jag vet) & nu sitter jag här & trycker paniskt på "uppdatera mailen" knappen & BER att vår sekreterare inte slutat tidigt för dagen. Vilket det naturligtvis verkar som om hon gjort... vilket gör att jag vill skita i kvällens Anniversary Dinner för Pauls föräldrar, ge mig ut i Toronto & bara leta upp den här stackars lilla killen. Fy vad jag tycker synd om honom & FY vad det bara kryper i kroppen på mig för att jag inte checkade min mail tidigare & såg det här!

 

Uppdatering: Jag fick tag på honom, med stackarn hade redan deppat ihop så totalt att han avsagt sig sin plats & kommer flyga tillbaka till Sverige. Suck, hade så gärna velat hjälpa honom... Väldigt, väldigt, ledsamt...