You don't have to be brave...

Efter att vi lastat ut alla kylväskor igår eftermiddag begav vi oss iväg för att köpa lite sandpapper. Vi sitter där i bilen & småsjunger med till radion när vi helt plötsligt ser en mängd polisbilar. Vi snackar polisbilar version större, typ bussar. Dessutom ser vi en massa fordon med paraboler & antenner från taket - alla stora TV-kanaler. Vi kör rubbernecking, alltså när man sträcker på halsen så där orimligt mycket för att se vad som händer & så förstår vi båda samtidigt - min bank, den bank jag alltid går för att växla pengar, har blivit rånad! Vi slår på radion & medan polishelikoptrarna cirkulerar kring våra huvuden får vi detaljerna. Hur två beväpnade män trängt in & beordrat runt alla i banken, men hur en av kunderna inte samarbetat - så de försöker skjuta honom men träffar en bankkassör istället. De rusar sedan ut från banken, med kunden i släptåg (han för att se bilnumret) & de skjuter då honom i magen.
 
HELT SJUKT! Det här är liksom 20 minuters gångväg från vårt hus! Jag sitter lite småchockad där i bilen... tills jag tillslut vänder mig om till Paul & bara kräver att han aldrig gör något liknande som den där kunden. Jag är hellre gift men en feg man som är i livet, än änka till någon som kände för att vara modig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0