MsBree

När jag var 12 sov hela klassen över i vårt klassrum på skolan, ansvarig förälder somnade & Exorcisten åkte in i VHSn. TRAUMATISK upplevelse. Sov i min stackars lillebrors säng typ 3 år efter det. Var bara så sjukt rädd att jag inte fixade att sova ensam eller med lyset släckt. På riktigt så var min största ångest med att flytta hemifrån att sova helt själv. Första natten i min lilla lägenhet i Höör tillbringades med kökslyset på & dörren på vid gavel (lägenheten var typ på 25 kvadrat så det lyste upp rätt bra). I vilket fall, jag har väl så smått kunnat börja lägga det där bakom mig & i förra veckan lyckades Paul faktiskt övertala mig till att se trailern till Warm Bodies. Oki, det krävdes massiv övertalning & tillslut så var det väl mest "what ever, but if I have nightmares I will blame you!" men så såg vi den i alla fall & jag kände hur jag drabbades av tvekan. Kanske jag ändå skulle våga?

 

& så idag, då det var 8 dollar movie Tuesday (ca 50 kr) sa jag "Oki, heck - let's do it!". So, jag har officiellt sett min första skräckfilm sedan jag var tolv år gammal! Det måste ju ses som ett stort steg mot ett modigare jag! Sen tror jag väl kanske inte att det öppnar så där jättemånga dörrar. Tänker att det finns relativt få filmer som handlar om zombies men som samtidigt är väldigt rara, roliga & romatiska! Jo - för den var ju allt det där! Jag skrattade högt vid flera tillfällen & "åh-ade" lite inombords säkert ett halvdussing gånger för att paret i filmen var så där söta att man bara var tvungen! IMDB ger filmen 7.3, Paul 7.5 & jag drar till med 8 - men det är väl mest för att jag är en hopplös romantiker.