MsBree

De senaste veckorna har Paul & jag gått runt i ett vacuum & väntat på ett viktigt besked. Idag fick vi svar - dessvärre negativt. Jag måste erkänna att jag för ett ögonblick kände för att bryta ihop totalt. Det var så mycket som gick upp i rök på en enda gång - ett helt önskehus som bara fattade fyr & sa poff & så stod vi där i askan utan att riktigt veta vart vi nu ska ta vägen. Fast så kände jag bara, neej fan heller - det hade varit en dröm om det blivit så som vi önskat, men livet är inte så jäkla illa som det är nu. Så, vi spontanköpte en flaska bubbel, lagade tonfisktartar & skålade till att hitta nya vägar. Det viktigaste är trots allt att vi är tillsammans! Dessutom, nu när vi inte behöver gå runt & fundera längre så känns det som om livet kan ta fart igen - som om vi kan bli oss själva igen. Det har varit alldeles för mycket väntan & "men vi avvaktar tills vi vet..." - nog med det, nu kör vi!