MsBree

Vi gick & la oss igår & jag låg & stirrade upp i taket, sen:

 

"Paul - om man faller typ 300 meter nedför ett stup då dör man".

Paul hummade trött tillbaka.

"Det spelar liksom ingen roll om fallet görs på en ranglig brädkonstruktion, man dör i alla fall. Speciellt om man tillslut träffas av en 400 kilos orch.".

Umhum...

"Dessutom, eld dödar inte först - det gör rök".

Ahhaa...

"Alltså, det stör mig - alla dvärgarna borde ha dött. Dessutom, hur kunde de springa ifrån de där vargarna med sina korta ben. Det är ju INTE ALLS trovärdigt!"

Paul - "But honey, if they´ve all died - that wouldn't have made much of a story, would it?"

 

Fel sätt att tackla problemet på... För det kunde ju visst ha blivit en sjutusan till historia i alla fall! Titta bara på "A Song of Ice and Fire", bokserien som "Game of Thrones" baseras på. Där sitter man & bara "Nejmen det är lungt, hon kan ju inte dö - hon är ju en av huvudrollerna" & så vips lustigt så skär G. R. R. Martin halsen av sagda figur & man bara "WHAAAT?!", fast sen inser man att det är mest realistiskt på det sättet. En kvinna i långa kjolar kan liksom inte magiskt slå ihjäl en halv armé på fiendeterritorie. Lika lite som en jättefet dvärg med skägg ner till stortårna kan springa ifrån en hel hop med seniga underjordsvarelser. Har man läst ASofIF vet man att ingen av karraktärerna är säker, hur mycket man än tycker om dem, men historien klarar på något vis ändå att fortgå utan sagda personer (det sagt, hoppas hoppas att Mr Martin backar i ett fall i bok 6!).