MsBree

Paul & jag kände oss så himla peppade av "Rise of the Guardians" att vi bestämde oss för att ta en till biokväll. Valet föll på "The Hobbit" & Paul var galet på. Jag var väl inte lika entusiastisk efter att ha läst boken för mindre än ett år sen, det känns helt enkelt inte som en historia värd 3 hela filmer... men men, vi gav det ett försök. Paul insisterade på att se det hela i 3D med HFR & Ultra AVX. För icke tekniknördar så betyder det "massa stora bokstäver som gör att man får betala mer". Om det var värt det? Nej inte ett dugg. Det var helt ärligt en rätt jobbig & väldigt lång filmupplevelse. Tre timmar av naturfilmsdokumentärkvalité. Allt gick lite för fort (som en långsam version av fast forward) & hela inledningen av filmen kändes bara som "Acting school 101". Värst av allt, de där episka krigsscenerna mellan dvärgarna & orcherna fungerade inte alls. Man vill ju ha de där svärdsslowmotionsvingarna med vrålande dvärgar, inte bara snabbt viftande med vass metall. Eller nej, jag tar tillbaka, det var inte värst av allt. Jag hade så kunnat klara mig utan Gandalf alla ansiktsuttryck. Kisande ögon, uppspärrade ögon, mun som smalnar... Tror att minst en halvtimme av filmen ägnades åt "närbilder på gamla män i skägg". Not so exciting. Suck. Nej, för mig var det tre timmars "men gud så mycket träsmak jag har", "jag längtar till OZ kommer ut!" & "Men sluta mjölka kon, hon är död".  

 

& en sista kommentar - om nu alla 13 dvärgar lyckas överleva varje attack de utsätts för under dessa tre timmar, då är orcherna ta mig fan de sämsta krigare som någonsin vandrat på midgård. Vi snackar så usla att jag hade kunnat slå ihjäl en hel hop av dem med min gummislickepott.