Sorry...
Usch, ledsen att jag försvann igår - men jag är inte på mitt allra bästa humör just nu. Har mått dåligt hela veckan över att behöva åka ut till Pauls föräldrar & igår las lite ytterligare sten på bördan, så jag har varit riktigt riktigt hemskt elak, bitter & upprörd. Sov knappt alls i natt & nu sitter jag här med huvudvärk, en molande känsla i magen & en önskan om att bara snöra på mig skorna utan att säga något till Paul & dra ut på en 3-4 timmars rundvandring så att jag missar avfärden.
Jag vill alltså verkligen inte alls åka, men jag känner att jag måste ställa upp & bita i det sura äpplet. Paul är dessutom inne i ett superviktigt jobbprojekt (som om det går vägen är jätteviktigt för oss som par), så gissa vem som åker på att slå in alla julklapparna. Ironi kallas det för.
Nej fy sjutton, måndag - jag längtar efter dig!
Kommentarer
Postat av: Åsa
Hej vännen.
Inte bra att må så dåligt. Vet Paul om exakt hur du känner? Det är inte bra att ha sån ångest för ens partners familj. Jag klandrar dig inte, menar bara att så kan du inte ha det. Sånt blir inte bättre av sig självt. Målet behöver inte vara att bli bästa vänner, men någon slags förbättring av läget borde väl kunna nås, kanske med Pauls hjälp. Vet inte riktigt vad man ska göra med stora kramar på er.
Svar:
Ida
Trackback
