MsBree

Herregud, stormen igår...

 

Dagen började väldigt vackert, soligt, knallblå himmel & med en liten åskoväders-symbol följt av ett frågetecken på min telefon. Fast det är man liksom van vid, så det var inget vi direkt hajade til över när vi körde ner till down town. Vi följdes som vanligt åt till Pauls jobb & sedan gick jag upp till universitetet. Vid lunch var det forfarande fint & soligt, jag åt lunch utomhus. Någon gång kring fyra snåret började det bli mörkt utanför fönstret, jättemörkt. Sitter just nu i samma labb som en sommarstudent som heter Sarah, vid halv fem frågar hon om hon kan slå på lampan - då är det så mörkt ute att hon inte längre kan läsa sina artiklar. Klockan 5 sms:ar Paul & säger "det ser ut som appocalypsen kommer, du får inte gå ner i det här vädret - låt oss avvakta". Sedan drar det igång. Ett oväder som jag aldrig tidigare sett. Regnet piskar ner, kastvindar, åsksmällar tätare än vad jag trodde möjligt. Sarah & jag försöker koncentrera oss på jobbet, men det är svårt att inte dras till fönstret i labbet för att se det hela. Plötsligt, medan vi sitter där så reser sig håret på mina armar & i hörnet bredvid mitt skrivbord, uppe på kylskåpet som står där, ser jag ett skarpt gnistrande blått sken som låter som en lägereld. Sarah & jag skriker & sen slår blixten ner i vad jag förmodar är huset. Alla rutor skakar, blixt & dunder samtidigt - alldeles ljust i  rummet & det bara ringer i öronen & ute fortsätter det bara med oförminskad styrka fram till klockan 7 då det i alla fall avtar lite & Paul kan komma till undsättning med bilen. I princip alla trafikljus är utslagna när vi försöker ta oss hem, så trafiken är en mardröm & vi kommer inte hem förrän efter åtta. Väl hemma har vi ingen el, den har varit utslagen sedan klockan fem (kom tillbaka klockan 2 i natt) & våra mobiltelefoner duger enbart till att ringa nödsamtal. Tack & lov har vi med oss sushi hem, så vi får middag i alla fall. Vi beslutar oss sedan för att gå ner till parken & titta på den lilla flod som går där. Alla grannar har fått samma idé, så det är lite gummistövelsklädd folkfest på gatan... tills vi kommer ner till parken som liksom inte är en park längre utan en brusande jätteälv. Alla bara står & gapar, vissa klarar liksom bara av att skaka på huvudet - kan liksom inte förstå att det vi ser är sant. Sedan blir en del av männen lite våghalsiga & vill stå nära vattenkanten & titta men då tvingar jag hem oss två - hydrogeologen i mig vaknar nämligen till liv & får lite panik över hur vattenmättad hela området är & hur lite som behövs för att en bank bara ska eroderas bort.

 

Nu på morgonen verkar det som om det "bara" är 35.000 hushåll som fortfarande är utan ström. Jane, som är vår närmsta tunnelbanestation är dock ur funktion pga översvämningarna & alla manas till fortsatt försiktighet. Väderprognosen bjuder på fortsatt regn & åska...