Lite panik där ja...

Så fort vi kom innanför dörren efter de där 25 km var det som om adrenalinet rann ut ur kroppen & vi somnade på soffan båda två! Eller, alla tre... när jag vaknade så hade Digby lyckats knöla in sig i högen han med. Vad värre var... klockan var närmare tre & vi hade middagsgäst klockan sex. Vilket ju låter som en grym tidsrymd att jobba med om man heter Paul & Ida, men jag blev lite stressad eftersom vi båda var så trötta & sega. Vi började lalla runt för att få ordning på huset, jag städade toaletten & bakade kladdkaka & Paul åkte iväg för att hämta lite ingredienser vi saknade plus ett par andra MÅSTE ärenden. Klockan tickade på & helt plötsligt var den fem, alltså en hel timme kvar - eoner av tid! DING DONG... Jag stelnade till ute i köket, knatade ut i hallen & där stod vår gäst på tröskeln... Alltså, det var inte mitt bästa värdinneögonblick ever. Speciellt inte som Paul var ute just då, katterna körde katthårsfällartävling på vardagsrumsmattan & jag var totalt osminkad. Suck. Visade sig att Paul aldrig bekräftat att det var sex som gällde eftersom han var helt säker på att det var det som sagts medan vår gäst hade tänkt precis lika dant fast klockan fem istället. Um... så ännu en ny regel i huset, Ida ansvarar för att sätta upp dinner appointments från & med nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0