Tussilago!
Paul & jag sitter i bilen på väg från Coboconk till stugan efter ännu en runda till järnaffären - vi tjattrar på om ditten & datten tills jag plötsligt skriker till "TUSSILAGO!!!". Paul girar nästan av vägen av chocken & jag fortsätter yla "TUSSILAGO, TUSSILAGO!". Paul frågar "I have no idea what that means, but should I stop the car?" - ivrigt nickande till svar & vi svänger in vid vägkanten. Ida lämnar springandes bilen & står & studsar vid vägrenen i oförfalskad glädje. Paul kommer travandes efter & ställer sig & kikar ut över det grå landskapet "So what are we looking at?". Tussilago!
När jag var riktigt liten, så där mellan 3-5 år gammal, så bodde mamma & jag i Vilhelmina. Pappa pluggade till läkare i Umeå men vi fick flytta till Vilhelmina eftersom mamma fick jobb som vårdlärare på gymnasiet där. Jag trivdes rätt bra där (min bästis både våningen nedanför & hette Magnhild - hon var cirka 80 år gammal & var världens bästa pysslare) men vintrarna var LÅNGA. Sjukt långa & väldigt, väldigt, mörka... så jag minns hur mycket mamma & jag alltid längtade efter våren & en av de saker vi ofta gjorde var att spana efter just tussilago som det allra första vårtecknet. Minns att vi brukade raffsa igenom fjolårslöven i jakt på de allra första små knopparna & så den jublande glädjen när man hittade den allra första lilla knoppen. Den dagen man kunde bära hem en pytteliten bukett & sätta i en äggkopp på köksbordet var liksom andakt...
Så, Tussilago farfara - den allra första växt jag minns att jag lärde mig det latinska namnet på. Måste väl ha varit en 3-4 år på den tiden, men namnet det satte sig blixtsnabbt - ändelsen var ju precis som farfar fast med ett A på slutet! Det bästa av två världar med andra ord, löfte om sommar & värme & så en solig påminnelse om allra finaste farfar Helge.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Jag blir lika uppspelt som dig när jag får se årets första tussilago men än har jag inte hunnit leta. Det får bli nu när jag äntligen kan gå på barnvagnsprommenader :)
Svar:
Ida
Trackback
