MsBree

Pauls jobb klarade sig undan katastrof, mycket tack vare att han har dragit helt galna nattpass. Sist natten till idag, då han satt uppe till 5 på morgonen... Det här suger ju för nattsömnen & är absolut inte hållbart (så tack gode gud för att de löst huvudproblemet) MEN det gjorde att han kunde stanna hemma & jobba idag. Det gillar vi! Dagar då Paul stannar hemma helt otippat blir liksom så där festliga som inte allför krassliga sjukdagar kunde vara när man var liten. Vi startade starkt med Starbucks till lunch, körde förbi bästa målaraffären & köpte nytt papper & avrundade med bio-besök. Valet föll på "The Right Kind of Wrong". Ar säker på att titeln kommer att översättas till något plågsamt på svenska, vilket är rätt passande med tanke på hur usel den var. Paul ger 5 spökbjörnar av 10 & jag ger den 5.4. Tack & lov var det ju halvpristisdag - men har ni inte tillgång till reducerade biljetter är det här någon ni kan spara tills den kommer till en lokal OKQ8.

 

Men... En sak i filmen gav upphov till diskussion på vägen tillbaka - kattnamn. Filmens huvudroll satt nämligen på två perserkatter vid namn "Snow" & "Balls". Hans argument var att man aldrig ska döpa djur "i par", gör man slut suger det lite att sitta på en ensam katt vid namn Balls. Mitt argument är att det är totalt infantilt att döpa djur baserat på hur de ser ut. Femåringar kan döpa en katt till Fluffy & komma undan med det, men är man en vuxen individ med ett IQ över schäfernivå är det inte OK. I annat fall är det precis som om man föder barn, tar sig en titt & bara "Skrynklig Jonsson!".

 

Diskussion är väl förövrigt fel ord... Paul var ju på min sida, men jag gick igång helt på det här. Kommer sig väl antagligen från att jag vrider på mig inombords när jag hör den här typen av namn. Våra föredetta grannar som exempel, jättetrevligt par men jag kunde bara inte ta in att de döpte sin hund till "Buddy"... Barnexemplet återigen "Oj, nu har vi en baby - vilket ansvar... Åh, Förpliktelser Jonsson!". I rest my case.