MsBree

Något som jag inte är så där jättestark på... komma ihåg nummerkombinationer. Oj så dålig jag är. Genom hela mitt liv har jag väl i princip lyckas memorera följande nummer:

 

1) Numret hem - minns att vi fick det som läxa i första klass & jag fick kämpa som ett djur

2) Numret till farmor & farfar - som är barmhärtigt mycket enklare

3) Numret till bästa barndomskompis Sandra - återigen ett snällt, lätt, nummer

 

& så en handfull mobilnummer efter en sjukt massa felringningar. Nu underlättar ju dagens teknik så pass att det inte känns fullt lika mycket som ett handikapp - men vad som däremot är liiite handikappande är att jag för typ två år sedan helt lyckades glömma bort PIN-koden på mitt VISA-kort! I min familj är vi inte heller de som ligger på & fixar sånt här på stört, så jag har liksom vackert väntat ut kortet & såg således fram emot dess utgångsdatum nu i september så att jag skulle få ett fullt funktionsdugligt kort igen. Bara det att min bank skickade ut ett ersättningskort, men samma jäkla kod som tidigare. ORKA! Så det blev chatt med kundservice som klarade av att spärra det gamla & det nya kortet men inte mer än så... Vilket lämnade mig med alternativet "Ring lokalkontoret". Um, lagom lätt med 6 timmars tidsskillnad & urusla öppettider på banken. Men, efter att ha pratat mig igenom en handfull förvirrade bankanställda fick jag till slut tag på en kille som lyckades beställa ett nytt kort åt mig med en ny kod. Halleluja! Den här gången ska jag ta mig tusan tatuera in koden under hålfoten så att jag aldrig hamnar i den här sitsen igen!