MsBree

Dagens andra insikt - fick ett mail från min fina vän Åsa som gav lite tips & råd så där allmänt om vad vi kanske ska tänka på när Baby C kommer. Hon sa hemskt kloka saker överlag, men en sak hittade verkligen hem - att vi inte ska planera att få så mycket gjort när Baby C kommer. Det här från en person som är relativt nybliven mamma själv & dessutom makan i ett par som jag räknar som väldigt kapabelt.

 

Åsas rader blev helt enkelt en liten väckarklocka. För jag vet ju hur tidsoptimistiska Paul & jag alltid är. En helt fantastisk egenskap i många fall, det finns liksom INGA begränsningar för vad som kan göras - vi dyker in i projekt med hull & hår utan någon oro för när vi ska få det färdigt.

 

 

Det är väl inte så att jag tänkt att hemrenoverandet ska eskalera till ofantliga nivåer veckorna efter att lilla C dykt upp, men jag kan ju inte påstå att jag direkt stressat upp mig över takten saker & ting avancerar med här i huset. Sista veckan har det dessutom gått enormt långsamt helt enkelt för att jag gjort väldigt lite. Åsas mail fick mig att fundera på varför saker & ting trappat ner & jag insåg att jag helt enkelt tyckt synd om mig själv ungefär sen vår bröllpsdag. Jag har helt enkelt tillåtit mig själv att sitta i sängen (det där låter ju så mycket värre än vad det är, vi har inget annat att sitta på än pinnstolar - så sängen blir liksom knutpunkten i huset istället för den mer traditionella soffan) & ältat gammalt elände. Bröllopsdagen rörde väl helt enkelt upp en massa känslor & så lät jag mig svepas med på en ström av självömk. Vilket ju är så himla dumt, vilket otroligt slöseri med tid & så oansvarigt! Jag må ha slutat mitt jobb på UofT, men det innebär ju inte för den skull att jag kan sitta på ändan hela dagarna medan Paul jobbar & sliter inne i stan. Mitt jobb nu är att se till att vi har ett fungerande hus tills att Baby C anländer. Punkt! Vill jag ligga & tycka synd om mig själv för att jag inte längre har en fungerande relation med min familj får jag väl helt enkelt schemalägga det till november/december, inte NU när jag jobbar mot klockan! Dessutom, cry me a river - det finns hur många personer som helst med havererade familjerelationer som klarar av att prestera på full volym, så då finns det noll & ingen anledning att jag ska låta just den här biten hindra vårt hem från att gå från förvaringsplats till just ett hem! Jag blev faktiskt bara så himla arg på mig själv när alla bitar föll på plats att jävlar anammat tog över totalt. Så först kånkade jag ut allt pryttel från hallen, städade den & målade alla väggar + dörrkarmen. Sen kånkade jag in lite väl valda prylar igen, fastän det krävs minst ett lager till färg innan allt är klart, bara för att Paul skall kunna komma hem till ett hus där hallen inte ser ut som om en horder bott där i femtio år.