MsBree

Vi fick dessvärre dåliga nyheter igår, en äldre närstående till Paul har plötsligt blivit hemskt mycket skröpligare. Nu har ju personen ifråga varit dålig i flera år, så det kommer inte direkt som en chock, men det är ändå så ledsamt när det blir uppenbart hur någon som alltid varit där kanske inte kommer att vara det så värst länge till. När någon är så gammal & mår så dåligt är det ju också svårt att tackla situationen. Samtidigt som hela ens väsen hoppas på att allt ska bli bra är det ju bara att inse att i vissa fall så går det inte att bli bättre - personen i fråga kanske inte dör, men ett fortsatt lidande är kanske inte heller vad den önskat sig... Nej, usch, sånt här är svårt. Det jag vet med säkerhet, det är att Paul är ledsen & då är det mitt jobb att försöka pigga upp. Det är ju det som är det fina med att vara två, att vi turas om att peppa varandra när någon är nere. Pauls GO TO när det kommer till mig är utan tvekan blommor, de lyser upp & gör mig glad även i de dystraste av stunder. Själv travar jag ut till köket så fort Paul inte känner sig på topp, för att jag vet att något jag bakat alltid värmer - både hjärta & mage. Idag blev det äppelpaj som kommer att levereras med en massa kramar & luddiga små katter i släptåg när han kommer hem.