Our little day trip...
Dagen började hemskt bra - med frukost i sängen & sen lite allmän stoj. Det här med att försöka bädda är nämligen något som Digby alltid tar som ett tecken på att människorna vill leka "hitta liten kisse". Han blir liksom så till sig att det inte går att bara köra på med vår agenda heller, det måste lekas åtminstone någon minut eller helst 20.
Tillslut kom vi i alla fall utanför dörren, om än till högljudda protester från sängmonstret, & åkte ner till Guelphs farmers market. Där de fått in årets första skörd av äpplen. Kändes lite både och - bra för att det innebär att vi inte behöver köpa äpplen från Nya Zeeland & vemodigt för att det absolut känns som ett tidigt hösttecken. Goda var de i alla fall, så jag knaprade glatt äpple hela vägen tillbaka till huset.
När vi lastat av veckans råvaror körde vi in mot Toronto & mot The X - bara det att vädret typ råsög när vi kom fram. Stora utomhusmässor blir ju i regel lite trevligare om det inte är 19 grader & ihärdigt regn, så vi bangade faktiskt hönsen till trots. Istället körde vi barnvagnsaffärsmaraton & efter att ha lagt X-antal timmar på att titta på olika ihopfällningssystem & bilstolar har vi bestämt oss. Order får dock vänta lite till, känns som om vi måste få mer ordning på huset innan vi adderar en barnvagn till kaoset. Vi firade i alla fall beslutet med sushi & sen blev allt plötsligt mindre trevlig, för under hela dagen hade jag nämligen känt mig tröttare & tröttare & med alltmer sinuskänningar. På sista tiden har också varje middag resulterat i jättemycket nästäppa, så det i kombination med bihåleeländet & kanske lite för mycket middag i magen gjorde att jag blev helt superflåsig. Tänk er typ 80-årig rökare med syrgascylinder... Vi åkte i alla fall tappert till IKEA, men väl där gick det bara inte. Det var så mycket folk & så trångt & jag kände bara att jag var tvungen att komma ut & få frisk luft. Så hallplanerna får helt enkelt vänta tills imorgon eller tills jag känner mig bättre om det nu är meningen att jag ska bli sjuk. Vilket jag bara så hoppas att jag slipper. Det räcker liksom så gott med att jag känner mig som en sjöko i kroppen, att jag låter som en punkterad säckpipa överlag & att jag har en blåsa med lika mycket plats som vad en kolibri har.
Kommentarer
Trackback
