Stora deppet & stora återhämtningen...
Jag vet att pengar är ett ämne att undvika, men nu måste jag dela med mig av min frustration med Handelsbanken. Sedan i MAJ har jag försökt föra över pengar från mitt svenska konto till mitt konto här i Kanada, ni vet... för att betala för den här tegelkuben som numera är vår. Har det gått? Nope, det har inte gått ett enda skit. Jag har tillbringat mer tid än vad jag vill tänka på i telefon - väntandes eller konverserandes med bankpersonal som har ungefär lika mycket koll som jag. Tillslut fick jag tag på en kille på lokalkontoret i Lycksele som visste vart skåpet skulle stå - ojojoj så lätt det var med utlandsbetalningar! Han förklarade precis hur jag skulle göra medan jag satt framför mitt internetkonto & så skickade jag över en första "testbetalning". Inte för att det var nödvändigt enligt honom, nejdå - det var bara att köra för det här var raka enkla puckar! Um... eller inte, pengarna valsade runt i limbo innan de slutligen kom tillbaka till mitt konto - lagom tills dess att hela kontoret tog semester. "Min" banktjänsteman är borta till den 28 augusti & ingen annan verkar jobba heller, för telefonen ringer tills Skype kopplar ner. Minst sagt en källa till frustration, som kulminerade idag när jag fick ett mail från mamma som bara "Grattis på födelsedagen, by the way, du har fått en faktura från Handelsbanken på 600 kronor för en utlandsbetalning som inte gick igenom & som orsakade dem extrajobb". I fall att någon på Handelsbanken har satt upp en funktion för sök på ert varumärke - tack för er fantastiskt fina anti-födelsedagspresent! Er kundservice i sig själv känns som en utmärkt anledning till att emigrera från Sverige för gott!
Needless to say, Handelsbanken stod inte för dagens bästa stund... någon kanske inte blev helt jätteglad om vi uttrycker det lite milt. Droppen som fick bägaren att rinna över & allt det där. Paul insåg väl att det gällde att handla snabbt, för innan jag hann arbeta upp mig alldeles hade jag blivit utföst till bilen & ivägskjutsad till offentlig plats - närmare bestämt till Buon Gusto, min favoritrestaurang här i Guelph. En hink vin hade nog krävts för att få mig att helt släppa mitt brinnande bankhat, men inlagda små tomater räckte rätt långt till att börja med!
Det & färskost med mynta, herregud vad jag tycker att mynta är gott! Känns så otroligt somrigt sedan vi började hänga i stugan, där de sprider sig på ett sånt okontrollerat sätt att vi måste äta dem till allt för att inte hela stället skall bli helt igenväxt a la Törnrosaymnig vegetation.
Sen var jag totalt förutsägbar & beställde vad jag alltid beställer på Buon Gusto - deras seafood pasta. De är helt fenomenala på att få till sin tomatsås så där så att det faktiskt smakar Italien!
& så kommer den i skål med sked - blir inte bättre enligt mig som gärna hade sett att all mat serverats på det sättet (ja jag vet att skeden används i kombo med gaffel, & jag använder faktiskt även sagda gaffel - men det gör mig ändå glad!). Paul beställde den kryddstarkaste korvpastan de hade & såg rätt nöjd ut han med:
Tills jag fiskade upp den här filuren från min linguini & bara "Nomnomnom, tiny seafood alien will now join belly baby alien! Best friends forever!"
Då skrek han som en liten apa i djungeln gör när det kommer en stor hök. Mycket underhållande! Samma läte upprepades sedan helt otippat från oss båda när vi rullade ut från vår parkeringsplats en stund senare. Denna gång över en tjej som satt på trotttoaren precis framför vår bil & pratade i telefon - i kort sommarklänning, med benen väldigt brett isär... utan underkläder... Hemskt svårt att liksom inte dö "jag gapar så mycket att mitt huvud kommer att delas i två" döden över hur någon kan ha så... oerhört lite koll på, eh, sina behag. Alltså, jag hade haft förståelse om vi fått en lika grafisk vy av någon stackare som inte hunnit in till BB i tid, men kanske inte från någon som bara sitter & pratar i telefon enligt devisen "And I was like duuh, and she was like whatever". Får kanske bli bio ikväll för att förse hjärnan med lite andra synintryck, känns som om det hade varit välkommet! Anyway, hela restaurangbesöket var ungefär det bästa botemedel Paul kunde ha kommit på så där på studs - han har definitivt lärt sig att räkor är något som hjälper i de mest bistra av stunder!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Byta bank?
Alltså, vad håller de på med? De kan ju inte ta betalt för en tjänst de inte har lyckats utföra!
Din make är smart! Distraktion fungerar utmärkt i sådana lägen :)
Svar:
Ida
Trackback
