MsBree

Det är nog tur att vi har vårt hus nu & att vi sitter på det för X antal år framöver, i annat fall är jag rädd för att jag tjatat mig till ett tiny house. Vet inte riktigt om det här är något folk pratar om i Sverige, men här är det ett rätt stort fenomen. Tanken är helt enkelt att bo väldigt litet & smart, verkligen utnyttja varje kvadratmeter till max. Vissa tiny houses är permanenta, medan andra går att köra runt med. Det går att ha tiny houses som är superlyxiga eller hemmabyggda varianter som kostat typ 40.000kr att spika ihop. Jag måste erkänna att det här blivit en helt ny passion för mig - varje gång jag lägger ner målarpenseln & tar mig en liten paus bara måste jag titta på nya smarta hus. Jag tror att det är att allt är så genomtänkt som tilltalar mig, det slösas eller slarvas inte här - allt är noga utvalt & byggt & det finns inget rum för onödigt SKRÄP. Sen älskar jag att det går att stöta på hus som byggts av helt oväntade material, sånt som annars kanske förpassats som skrot när de slutat användas. Som sagt, hade det inte varit för att vi har vårt hus nu kan jag verkligen se hur jag bara "Men Paul, tänk så billigt & bra - vi behöver bara lite land & så kan vi leva helt fria!" För ju äldre jag blir desto starkare känner jag att saker bara tynger ner en. Jag tror aldrig att jag har känt mig så fri som jag gjorde mina första år här i Kanada, då jag bara hade ett litet rum & var nöjdast i världen med det upplägget. Det var så skönt att veta att jag bara kunde packa allt viktigt i två väskor & vips vara någon helt annanstans. Kan verkligen sakna den känslan nu & önskar lite smått att Paul en dag vaknat upp med pyttelite minnesförlust, bara så där så att han inte kommer ihåg alla hans miljoner lådor med pryttel som står på lager just nu!