MsBree

Efter middagen igårkväll kröp vi upp i soffan med alla katterna för att se en film som jag tjatat om jättelänge. Såg trailern för "About time" innan den gick upp på bio & förkunnade att vi var tvugna att se den. Fast så kom en massa annat i vägen & så blev det aldrig av innan den ersattes av annat. Tack & lov är Paul väldigt bra på att få tag på filmer så vi sparade den till Family Day så att vi skulle ha något att se fram emot. Själva filmen är absolut sevärd - underhållande (kanske den bästa bröllops-sekvens jag sett i en film) & väldigt söt. Feel good ni vet. Fast för mig blev det också väldigt känslosamt. Bill Nighy som spelar pappan i filmen har nämligen händer som ser ut som min farfars. Jag vet inte om det är artris eller någon annan sjukdom, men fingrarna är böjda inåt mot handen & går inte att räta ut. Har inte sett den typen av händer sedan farfar gick bort, så för mig blev det världens flash back... Till farfar som skakade zatzy tärningar som ingen annan, fastän de ibland fastnade i fingrarna. Till farfar som aldrig var rädd att peta ut gädd-draget ut gröna krokodilkäftar fastän fingrarna inte alltid lydde. Till farfar som visste precis vart man skulle klia för att små katthakor skulle vända sig upp mot skyn i lycka. Fingrar & händer som säkert var irriterande för honom, men som för mig enbart minner om underbart långa sommardagar, svamp-plockande, hopp på vår pyttelilla trampolin (som ändå lyckades vara otroligt underhållande) & världens bästa farfarskramar.