MsBree

Så länge jag kan minnas har jag älskat ekorrar helt vansinnigt mycket. De är så söta att jag liksom inte vet vad jag ska ta mig till & jag minns hur jag som liten hoppades att jag någon dag skulle hitta en liten ekorrunge som jag kunde rädda & föda upp hemma innan vi släppte ut den igen. Bästa grannarna på gatan var ett gammalt par som hade handtama ekorrar i trädgården & ett av mina största barndomsdraman... överkörd ekorre som jag & min bästis hittade. Vi var tvugna att gå in på konsum & plocka på oss en fruktpåse så att vi kunde bära hem den för begravning. Minns hur vi spikade ihop ett litet kors som vi sedan präntade ner "Här vilar en ekore" på. Anyway, när jag flyttade hit till Kanada insåg jag rätt snabbt att jag fått jackpot på ekorrfronten - finns så galet mycket ekorre här! Dels svarta, men även fluffiga grå - som är mina favoriter förutom skogsekorrarna vi har uppe i stugan. Paul, som vet att jag tycker att det är hysteriskt roligt att se på när ekorrarna gräver ner nötter på hösten, skickade mig därför det här lilla guldkornet idag. Har sett det typ 5 gånger redan & bara dör kärleksdöden över världen snällaste hund & världens troligtvis mest desperata ekorre.