Jag tar tillbaka...

Efter det att källaröversvämningen slog till bad jag ju om en tredje olycka... det ska jag aldrig göra igen. Det började lite lätt med att vädret här på östkusten blev superdåligt. Galna vindbyar, snöstorm & så ner till ovanligt låga temperaturer (-23 som kallast här). Detta resulterade i trafik-kaos & massa inställda flyg, så efter det att vi pratat med vår resebyrå så bokade vi om farmors biljett hem till nästa vecka. Det här var ju ingen olycka i sig, vi är ju glada för att få behålla farmor lite till, men det kändes lite stressigt där ett tag innan vi fått den nya biljetten bekräftad. Sen fick Pauls syster sladd på bilen, kanade över två körfält & körde rakt in i mitträcket på motorvägen. Tack & lov hade hon änglavakt & klarade sig utan allvarliga skador. Här tyckte jag att olyckorna kunde ha räckt alldeles bra - men dessvärre tog det inte slut där. Igår fick jag nämligen ett mail om att en föredetta kollega, en person som jag verkligen tyckt väldigt mycket om, dött i cancer. Jävla skitsjukdom... Fick ett mail från honom bara i mitten på november där han skrev att han insjuknat men att de hade hopp om att behandligen skulle gå bra & att han skulle höra av sig igen i januari-februari. Nu blev det inte så & det gör så otroligt ont i kroppen bara av att tänka på det. Han hade verkligen hela livet framför sig, nygift & med en liten son... fy så otroligt orättvist & grymt.

Kommentarer
Postat av: Jo

Gud vad skönt att det gick bra för Annabelle, kunde ju verkligen ha gått riktigt illa.

Fy vad jag hatar den sjukdomen!

Stor bamsekram till dig!

Svar: Ja, så himla skrämmande - hon hade verkligen sån tur mitt i allt!
& cancer verkligen bara fetsuger... Att livet tar slut så där PANG när man har allt att leva för, det är bara rakt igenom vidrigt.
Ida

2014-01-09 @ 18:32:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0