Lite olika tidsuppfattning där ja!
Hahahahaha!Jag är preeecis som din farmor. Och maken min är precis som er:)
Jag önskar att vi hade hittat nåt fantastiskt sätt att lösa detta problem på, men icke. Jag brukade iof vara en halvtimme tidigt till allt typ. Nu kommer vi ganska exakt till allt. Jag har fått lugna ned mig (men det är så förbenat svårt! Inre stress som jag måste ha eftersom maken blir ännu mer irriterad om jag visar att jag är irriterad och så blir det en ond cirkel). Grejen är ju att maken är så himla seeeg med det mesta. Jag gör iordning ett spädbarn med packning, vår dotter och mig själv på samma tid som han gör iordning sig själv och jag är ändå klar först! Jag vet inte...kanske är det så att vara kvinna? :)Men tack vare maken så har jag iaf lärt mig att man inte behöver komma först till allt, det går att vara något sen eller preciiis i tid :) Fast går jag själv så är jag alltid tidigast! haha