MsBree

På vift i Toronto...

My 2013...

Jag brukar ju alltid köra en tillbakablick på det gågna året - men i år känns det som att ett traditionellt inlägg blivit lite tråkigt. Januari=bröllopsfix. Februari=bröllopsfix. Mars... Men ni förstår! Känns som om hela året bara gick åt till att antingen förbereda bröllopet, gifta sig, åka på bröllopsresa eller återhämta sig efter det hela. Om jag ska sammanfatta hela resan med en enda mening så är det följande "Jag är så glad för att vi är gifta, men nästan ännu gladare för att det hela är bakom oss".

Nu satsar jag på ett mer diverst 2014 - vill göra olika saker igen, inte bara fokusera på en enda sak. Jag vill se mer, uppleva mer, bli mer självständig & framförallt - vara gladare än vad jag var 2013. För trots att jag är så oändligt lycklig för att vi nu är gifta med varandra kan jag inte komma undan att 2013 inte var ett speciellt glatt år så här i backspegeln. Om det är något jag verkligen hoppas på för 2014 så är det att vi två ska se till att fylla vårt liv med ännu mer glädje, skratt & underbara stunder. 

Svante tackar för tankarna! Han är pigg och glad, men fortfarande stel på bakbenen och vill inte hoppa. Oklart om han fortfarande känner obehag, eller om han har sträckt sig eller dylikt. Helgens projekt är därför att öva hoppning med Svante: taktiken är att lägga upp hans tassar, lägga en hand i rumpan och så får han ta sig upp för egen maskin. Det, massage och bygga lite ramper hoppas vi gör susen. Annars får nog herrn en liten dos kortision några dagar (eftersom han är allergisk mot smärtstillande).

Dietfodret ska faktiskt vara gott, iallafall enligt uppfödaren som menade att det ofta är populärt. Det som kommer vara mindre populärt är de små portionerna, misstänker jag ;)

Vi har en laserpekare, men köpte faktiskt en ny idag. Med den gamla blev det en mus på golvet, som blev större och större ju längre bort en pekade. Funkade sådär, även om Svante faktiskt sprang obehindrat efter den igår kväll (!). Den nya är en hederlig med röd prick, så vi tänkte ta ett lekpass med vår latmask nu.

Den djursköterskan på veterinärkliniken som är expert på viktminskning (som vi ska börja gå till regelbundet) menade att det är svårt att få ner katter i vikt via motion, även om det såklart är bra att de motionerar. Det krävs så himla mycket motion för att de ska tappa i vikt, och därför är det lättast att göra via dietfoder :)

Jag kan ändå tycka att det är bra - vi vill ju att Svante ska leva så länge som möjligt och ha så bra förutsättningar som möjligt för det! Nu när han väger nästan 6,5 kg är han helt enkelt för tung... Kerstin är en smärt liten rackare :) De får äta samma dietfoder, men så ska Kerstin få extra vid sidan av. Dietfodret får stå på golvet, och det andra på typ en byrå eller något, dit Svante inte når :)

Hihi, jo... Det känns ju elakt mot Svante på något vis, men i det långa loppet gör vi det för honom - även om han inte förstår. Han får få extra kärlek, för att väga upp Kerstins extra mat ;)

Vi är för övrigt mycket stolta här hemma nu. Vi har övat hoppning med Svante idag genom att ställa fram lådor som han kan använda för att lättare ta sig upp på saker. Det har gått sådär, han är ju rätt lat, men förut när han var hemskt sugen på att ligga hos sin matte i soffan klev han beslutsamt upp på lådan och på andra försöket, med lite extra mod, tog han sig upp i soffan för egen maskin. Han måste ha ramlat eller något, för han verkar alldeles rädd när han ska hoppa. Åh, vår lilla älskade stora tjockis älsklingsgubbe.

Haha nejdå, idag har herrn visat att minsann kan hoppa - ett agerande mot att vi förnedrade honom hela dagen igår, kan tänkas ;)