MsBree

Så jag klev upp i morse & kanske inte direkt skuttade in i köket, men ni vet - dök upp i vardagsrummet på rätt sida av sängen & med någorlunda anständig klädsel. Pluspoäng där på klädseln... Anyway, där satt farmor & såg ut som om min farbror ring & bara "Mamma, ledsen... men Egyptens alla magra kor & eländiga gräshoppor har invaderat ditt hus. Oh, & rören har frusit & en granne har sparkat ner din postlåda". Det såg lite ledset ut med andra ord. Svensk som jag är frågade jag inte rakt på sak som var fel utan frågade istället om farmor sovit gott. Det hade hon inte... & så kommer det "Neeej... för du & Paul bråkade ju så hemskt igårkväll". Här får jag ett ögonblicks panik. Har vi bråkat? I så fall om vad & varför har jag glömt bort det? Har jag fått en hjärnblödning?! Sen skärper jag till mig, vi HAR ju inte bråkat - det vet jag! Jag förklarar för farmor att Paul & jag inte alls bråkat, att vi gick till sängs som vänner & att allt var lika happy go lucky som vanligt den här morgonen. Farmor bara "Men du skrek så hemskt ´WHY, WHY, WHY!´& så slog det & dunsade & Paul försökte lugna dig & jag var så ledsen så att jag grät". Mitt huvud leker fågelholk en sekund eller två innan det slår mig, grannarna! De brukar då & då ha episka bråk, det måste ha varit det farmor hört! Efter ett par rundor av försäkrande att det inte var vi som försökte slå ihjäl varandra lugnar farmor ner sig & accepterar att skilsmässan inte står runt knuten.

 

Stackars stackars farmor - att hon låg uppe & grät för att vårt äktenskap knakade i fogarna & så var det grannarna istället! Alltså, jag tycker synd om dem med, men allra mest om stackars farmor som blev så stressad. Så vi gav henne lite starköl i kväll i förebyggande syfte, i fall att de ger sig på en rond till.