MsBree

Som sagt var, stor packdag igår & jag packade & sorterade & hade mig så där som jag brukar - utan speciellt många pauser. Vid fyra sa kroppen ifrån. Magen blev hård som en bowlingboll & det gjorde ont över allt. Segade mig fram ett tag till, försökte lyfta lätt & se till att inte gå för fort, men när det inte hjälpte bestämde jag mig för att faktiskt lyssna på min kropp. Så jag knatade upp till Isolde, där jag blev bjuden på en kopp te, & frågade henne om det var OK om ett par saker kanske kunde vara kvar någon dag till. Hon svarade ja & sen följde en rätt trevlig stund med mer te & prat om hennes långsiktiga plan i livet - att starta ett pensionärshem för sig, sina systrar & diverse vänner. Som Isolde sa "Let's face it, the men will die 10 years ahead of us, the kids will be off in some foreign country, so if you don't want to be alone in a home you better stick with your friends and sisters if you have them". Hon har ju faktisk en poäng - kvinnorna blir lätt ensamma kvar på slutet & då är det ju betydligt mycket roligare att hänga ihop än att sitta i minnesfyllda hem utan någon att dela de minnerna med... Isolde bara "You and Paul can be caretakers of the facility, like hiring nurses and arrange outings and so on - you are so awfully handy people". Happ, så kanske ett karriärombyte värt att satsa på! :)

 

Anyway, efter en stund kom Paul förbi & vi körde iväg med ett litet lass prylar till Sandras tomma lägenhet som vi ska använda som tillfällig förvaringsplats. Tanken var sen att vi skulle åka tillbaka till Isolde för att hämta en laddning till huset, men det gick bara inte - så vi körde hem & idag är det "vila hemmadag" för mig som gäller. Lite ska jag väl påta på här också, att bara ligga still ligger inte för mig, men jag ska verkligen ta det i sakta mak & inte pressa mig för hårt. Hemskt svårt för mig, men jag tror att det är bäst att börja öva upp tålamodet med kroppen redan nu - det är ju inte som om det kommer att bli bättre framöver!