MsBree

Paul & jag har mycket gemensamt, men en sak har varit en konstant stöttesten under våra 6 år tillsammans. Paul tycker att obehandlat trä är närmast heligt & sen spelar det ingen roll om det egentligen inte är obehandlat utan färgat brunt, det ska vara som det är. Jag däremot är hemskt oförtjust i "trärent" & rent allergisk mot trä som lackats någon gång i tidernas begynnelse & nu sitter på ett tjockt lager gulnad lack. Fast någonstans under stugrenoveringens gång började Paul vackla lite i sin övertygelse - det var som att se ett gigantiskt mentalt skepp försiktigt lägga om rodret någon grad & börja gnissla sig mot en helomvändning. Det var alltså bara att hålla tummarna & be till gudarna av allt vackert, vitt & skandinaviskt att människan en dag till fullo skulle inse att brunt inne = deppigt sinne. Idag hände det. Vi åkte till en fantastisk träbutik i en närliggande stad för att titta på oljebehandling till våra golv (bara det är en vinst i sig, här häller de i regel ut tjockflytande plast som får stelna till ett lager som för tid & evighet sedan läcker ut lättflyktiga organiska föreningar - fast när Paul läste att Google använder sig av olja på alla sina golv var bytet i hamn). Fanns en massa färgtoner att välja bland & jag stod där & hoppades febrilt på att vi inte skulle ligga för långt ifrån varandra på skalan när Paul bara "Men du, femprocentig vitt hade väl varit fint?". Jag höll på att svimma på fläcken av förvåning/glädje/tacksamhet till vvs-gudarna men fick väl tillslut fram att just den kulören var min favorit.