Flashback lågstadiet...

Häromdagen pratade Paul & jag gamla leksaker & han säger "I once had a boat"... & sen var väl tanken att han skulle fortsätta med något mer - men jag kastades på direkten tillbaka till låg-/mellanstadiet hemma i Lycksele. "Jag hade en gång en båt" var nämligen en klassiker under våra musiklektioner. Minns så väl hur musikrummet såg ut - ett vanligt klassrum, med gardiner pyntade med bruna/orange moln & vi satt i enkla eller dubbla rader på små gröna/bruna plaststolar & Miriam vår fröken (alltid iklädd blå långkjol & vita sockor i inneskor) la på låt efter låt på OH-maskinen innan hon svajade bort till pianot. Det började väl rätt lugnt kan jag tycka, med en båt som försvann... men ju längre vi kom in i sången desto mer märkligt kan jag som vuxen tycka att det var som låtval för 7-8 åringar:
 
Det fanns en gång en soldat
Han kysste sin mor farväl
Han sa till sin flicka; du, jag kommer igen
Svara mig du
Var är han nu?
Jag bara undrar: Var är han nu?

Det fanns en gång en stad
I parken där lekte barn
Så släppte man ner en bomb och staden försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar: Var är den nu?

Det roligaste med hela sången var just den där sista versen, för varje gång vi kom till stycket om bomben kastade sig Miriam helt planlöst över noterna längst ner på pianot så att det blev VÄRLDENS brak & alla vi ungar tjoade för att bomben släpts... Kanske inte direkt den reaktion Cornelis Vreeswijk tänkt sig när han knåpade ihop stycket som en antikrigssång! Den biten blev vi aldrig informerade om heller vad jag vill minnas, vi bara plöjde vidare till nästa låt - om vi hade tur, min favorit "Vi bor på Samma Jord" eller om jag hade otur, den oerhört deppiga "Hej Clown". Seriöst... så dåligt låtval för D-vitaminkrisande norrlänningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0