I ett annat liv...

Jag hade en så enkel & klar dröm under natten - min vän Åsa lärde mig köra vespa i Brasilien. I drömmen tyckte jag att det här var världens bästa idé & efter ett par övningsvändor susade Åsa & jag runt på de brasililanska vägarna & oj vad livet lekte. Det var underbart! Sen vaknade jag & för en nanosekund eller så hann jag tänka "I födelsedagspresent ska jag önska mig en mintgrön vespa!". Efter det vaknade jag väl till på riktigt & bara "WTF?!" - för det här var verkligen den sämsta idé mitt undermedvetna någonsin producerat av ett helt gäng anledningar:
 
1) Jag är smårädd bara när jag sitter som passagerare i en bil, avskyr trafik, & har inget minne av att jag direkt tyckte att det gick lugnt & sansat till på de brasilianska vägarna
2) Jag har inte ens ett vanligt bilkörkort - varken här i Kanada eller i Sverige
3) Jag har åkt moppe en gång, i lånad hjälm & skinnjacka, när jag var 17 & det var ta mig fan det värsta jag gjort. Överlevde i typ 200 meter innan jag ångestskrek att jag ville gå resten av vägen hem & min kompis Sandras vän Gunilla bromsade in sin otrimmade moppe & jag kunde pusta ut
4) Om det är någon gång i livet jag inte känner för att lära mig något nytt som involverar fart & motorer så är det väl nu när jag är gravid!
 
Återgav drömmen för Paul & han bara "Är Åsa en hejjare på vespa?" & jag kunde inte ens svara på den frågan. Kan väl mycket väl hända att hon är det, Åsa är en sån där tuff geologtjej som överlever i norrlandsbuschen med tysta finska geogubbar likväl som i smällheta Afrika, men jag har liksom inga minnen av att hon direkt LEVDE & ANDADES vespa. Pauls svar på mitt hummande & haaande "För om inte & du fortfarande längre fram känner lika starkt för det här med en vespa, kanske att vi kan hitta en lärar som... du vet... faktiskt lär ut hur du ska göra för att köra säkert". Um, eller inte, tror att jag näbbmusdött i hjärtsnörp bara läraren tvingat upp mig på en vespasadel, men i ett paralellt universum - där tänker jag att jag susar fram längsmed slingrande Italienska vägar utan ett uns av rädsla i kroppen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0