Mycket bättre...
Gårdagen igår började rätt tungt, det kändes som om det låg så mycket & tyngde & skavde. Hela livet har vänts upp & ner den senaste månaden & jag känner mig väl fortfarande lite... ja men som om någon plockat upp mig & sen bara tappat mig på ett helt främmande ställe. Det här med att bara pang helt lustigt flytta ut ur vårt hem som vi haft i fem år har väl tagit lite hårdare än vad jag trott. Så ett tag där kändes gårdagen himla mörk. Fast vid halv fyra vände det rätt rejält, för då fick jag träffa min barnmorska & det var ett så otroligt skönt möte. Har inte alls känts bra när jag varit hos min OB, det är alltid jättestressigt & efter 5 minuter är det tack & adjö. Senaste gången jag var där blev det också väldigt jobbigt för mig eftersom han bara drog upp min vikt från föregående mötet, inte min utgångsvikt. Eftersom jag för en månad sen låg under min utgångsvikt & han förklarade att det inte var bra för min hälsa så tillbringade jag tiden mellan möte 1 & möte 2 med att försöka "äta i kapp". Så i relation till utgångsvikten låg jag precis under där jag skulle vara, men eftersom han bara såg till viktökningen mellan besöken så låg jag över den normala viktuppgången. Så jag sitter där & han bara "Du, nu får du lugna dig & börja försöka äta lite nyttigt.". Alltså... ni som känner mig/läst den här bloggen ett tag kanske kan förstå vilket slag det kändes som. "Äta lite nyttigt"... um, jo tack. Försökte säga att han ju bara sett på vikten mellan möterna, inte min utgångsvikt men det viftade han undan med ett "Jo men nu tittar vi inte på hur din vikt sett ut historiskt, utan nu måste du tänka på att följa tallriksmodellen & inte äta sånt som faktiskt inte gynnar din baby"... & där satt jag, som har som har brocolli som enda craving & bara hatade ihjäl honom för att jag pressat massa äckliga kolhydrater i 4 veckor för att gå upp i vikt PÅ HANS REKOMMENDATION!
I vilket fall... barnmorskan... Paul & jag tillbringade mer än en timme tillsammans med henne & hon var bara så himla gulligt & roligt & intresserad. Kändes inte alls som det gjort innan, som om jag bara tar upp plats, & det var så underbart att Paul kunde vara med på det hela. Gick ut därifrån & kände mig helt lätt om hjärtat - som om det finns lite hopp i hela det här kaoset som är mitt liv just nu.
Kommentarer
Svar:
Det kändes verkligen jättejobbigt & nu känner jag lätt ångest för de få gånger jag måste gå dit innan jag kan byta helt till min barnmorska. Det känns inte ett dugg kul & varje gång jag äter något nu känner jag mig stressad... är det för mycket eller OK? Tycker precis som du att man kan ge gravida lite utrymme, man behöver väl liksom inte slå ner på dem med en gång...
Ida
Svar:
Skönt att höra att ni tycker att han är en idiot, för det var det första Paul sa när jag berättade för honom, men den dagen kände jag mig så himla nere att jag mest bara kände att jag gjort allt fel & att jag skulle sluta upp med en viktuppgång på typ 60 kilo. Nu har jag väl landat lite mer i att han var himla orättvis som inte såg till hela min vikthistoria, vilket min barnmorska gjorde (& sa att jag låg så fint till). Kan verkligen förstå om man åker på en ätstörning under graviditeten, allt är ju så nytt & åtminstone jag har känt mig väldigt utlämnad när jag varit hos min OB - som om jag bara är jobbig när jag är där.
Ida
Trackback
