Hörni ni mammor...
En vaginal förlossning är alltid det bästa för ks (kejsarsnitt) är en stor op. För man läker fortare med en vaginal fl.
Visst kan förlossningar dra ut på tiden men vissa kan vara grymt snabba med.
Men det finns en hel del undersökningar att göra, bland annat så kan de mäta bäckenet så man inte är för smal. Så du behöver inte oroa dig om det.
Jag har haft tre olika förlossningar men alla tre vaginala. Innan Ville kom till världen så skrev jag ett förlossningsbrev där jag berättade hur jag önskar, bl.a. Olika smärtlindringar, att jag kunde tänka mig bada och använde gärna använde mig av pilatesboll och gåbord. Även vilken flställning jag inte ville föda i, att jag ville ha upp bebis på magen direkt. Ett sådant här brev hade jag med mig inför varje fl, det var skönt att få mina tankar inför fl på papper så visste personalen lite mer om mig.
Det gör ont att föda, dumt att ljuga och säga annat! ;)
Fl1 blev en långdragen historia med lång latensfas och jobbiga värkar. Jag krampade (eklampsi) så Ville kom till världen med hjälp av magpress. Livmodern fortsätter att arbeta trots att man svimmar, ganska häftigt! Tror att man som 1:a föderska blir ganska chockad hur ont det gör.
Med nr2 och nr3 så fick jag långa latensfaser där med men Alice fl var en revansch! Där fick jag den fl jag önskade, snabb från när vattnet väl hade blivit tagit och den fl hade jag mer kontroll över smärtan.
Nr3 var längre än nr2 men ändå annorlunda, det var första fl som vattnet gick spontant oh sedan efter 4 timmar så var Alvin ute.
Om fl kan jag skriva massor om men vill du veta mer så hojta, jg svarar på dina frågor.
Att föda är det mest häftiga man kan vara med om, vaginalt eller ks. För ut ska barnet oavsett hur man nu än föder.
Nu avslutar jag denna novell och hoppas du är lite lugnare ❤️
Kramkram vännen!
Jamenguuud, jag läste också den hemska och tack och lov ytterst sällsynta förlossningsberättelsen. Nu har ju jag i o f vuxna barn och kan glammofiera 2 förlossningar á la förträngning, men jag är livrädd för mycket som kan öra lite ont, hatar tandläkaren. Men jag födde med endast lustgas!!?, jag är ytterst förbryllad då jag innan skulle ha ALL smärtlindring som fanns tillgänglig. Å andra sidan, så fort min pojkar var födda kunde jag typ ta dom under armen och gå därifrån (vilket man på den tiden tyvärr inte fick;). Pigg, smärtfri om än lite mör....men utan några som helst biverkningar. Tusan, man skulle ha en tub lustgas till midsommarfesten...no hangover at all!
Hoppas allt kommer bli så normalt som möjligt, för kroppen är fantastisk och vet (oftast) hur den ska göra och när. Jag knarkade i och för sig allt om förlossningsfaserna för att kunna ha så mycket kontroll man nu kan ha..då...
Kraaam!
Du vet ju de mesta hur jag tänkt och hur allt gick. Men skriver lite ändå. Jag var(är) ju otroligt förlossningsrädd så skall nog egentligen inte svara på sånt här för kvinnor som faktiskt VILL föda vaginalt (vet inte om du vill det eller hur du ställer dig i frågan alls) då jag är ganska mycket av en snitt förespråkare =P
Men kan iaf säga lite snabbt att om du överväger snitt och vill fråga/prata om de så får du gärna höra av dig. Hade den mest underbara upplevelsen under mitt snitt och har enbart jätte härliga minnen och känslor från den där dagen och återhämtningen var verkligen inget att oroa sig över!
Precis som efter en vaginal förlossning så finns de ju dom som får problem och dom som har de lätt.
Ojojoj! Jag blev också mörkrädd när jag läste detta! Det är ju svårt att veta hur ens egna förlossning ska bli och speciellt den första. Då har man ju ingen ANING om hur detta ska gå till, hur det kommer att kännas, fungera etc. De allra flesta förlossningar går ju smidigt och bra och det är ju skönt att veta. Här i New York är det vanligt med kejsarsnitt och det görs i tid och otid. Själv är jag tveksam till att göra kejsarsnitt bara för att. Det är en stor operation som också kan ge massa komplikationer. Det tar minst 6 veckor innan man är återställd och det gör ont! Man får inte lyfta tungt så klart heller. Med en normal vaginal förlossning återställs man mycket snabbare.
Min första var väldigt lång. Onda förvärkar i flera dagar som gjorde att jag inte kunde sova. Efter 3 dagar åkte vi in och jag hade ont. Jag hade ju ingen aning om hur det skulle kännas när det väl var igång på riktigt :) Jag fick stanna över natten för att kunna sova. Sedan fick jag värkstimulerande under nästa dag och födde efter 24 timmar på sjukhuset. Sugklocka (men det gick bra, även om det inte var superskönt). Fick sy lite grann. Hade alla möjliga smärtlindringar (morfin, akupunktur, lustgas och epidural! Love!). Fock ha kateter i tre dagar efter epiduralen och fick stanna på sjukhuset. Helt okej! Fast jag hade gärna åkt hem tidigare :)
Andra ville jag absolut inte stanna på sjukhuset (risken är ju stor att de vill göra ett kejsarsnitt vid minsta lilla komplikation! fastän det går bra ändå!) som förra gången. SÅ jag kämpade på med värkarbetet hemma. Nu visste jag ju hur det skulle kännas. Och det var helt okej. Hade väl regelbundna värkar i ungefär 8 timmar innan det kändes jättejobbigt. Då åkte vi in i mitt i natten. Det visade sig att det var dags!! Krysta! UTAN smärtlindring! Ingenting! Fy! Tog 30 min så var han ute. Och inga stygn. Allt var mycket smidigare denna gång och recovery mycket mycket snabbare. Kan bero på flera olika saker så klart. Men stor skillnad.
Nu finns det ju inga garantier, men de flesta har en bra förlossning :) Och det är mest saker som sker efteråt som man inte får så mycket info om före (det kan vi ta en annan gång ;)) som kan vara jobbiga. Men vet man om dem, kan man motverka och bearbeta!
Det kommer att gå bra! Fokusera på det positiva och tänk ut ett förlossningbrev. Prata med Paul om hur DU vill ha det så att han kan vara din talesperson när du har värkar!
