Det finns alltid någon som har det värre!

Jag har ju ägnat mig åt ett klagningsmaraton de senaste 9 månaderna & det är något jag står för. Jag är jättetacksam för att vi ska få en liten baby & att jag inte behövt ligga stilla eller skjutsas runt i rullstol, men från mina erfarenheter & begränsningar har det ta mig fan inte varit roligt att vara gravid. So, min tes är att det är bättre att uttrycka sin frustration än att hålla allt inom sig & gå runt & jäsa bitterhet... På den banan - lite mer klag! Hade barnmorsketid idag & på schemat stod "försök nummer två att få ut Baby C". Här hade jag ju hoppats att något skulle ha hänt sen förra veckan, men icket. Eller jo, ungen hade bestämt sig för att "ofixera" sig själv. Visste inte ens att det var möjligt, men från att ha varit fixerad så gick det tydligen att putta upp huvudet den här gången. KLAG I KVADRAT! Så med andra ord, bara att finna sig i att jag fortsatt kommer att få befinna mig i det här bastutunnekroppsstadiet...
Går det att o-embrace något? För i så fall gör jag det helhjärtat! Fick ta ett par djupa andetag & försöka tänka att det kunde ha varit värre, jag hade kunnat vara två veckor över tiden med samma resultat (ta i trä). Det hade helt klart varit deppigare. Dagens mantra är alltså "Det kunde ha varit värre" & passande nog stötte jag tidigare idag på det här klippet, som illustrerar det här konceptet något så fantastiskt bra! En av de återkommande sakerna jag tjatat hål i huvudet på Paul om under graviditeten är nämligen att han MÅSTE se till så att vi alltid har nog bensin i bilen. För ett par år sen hade han nämligen lite dålig koll ett par gånger för mycket & jag fick putta Saaben genom en eller tre korsningar. Något jag inte känner mig så där jättesugen på att göra höggravid på väg till sjukhuset... Så det här har minst sagt poängterats noga - fast så tittar jag på det här klippet & känner tacksamhet för att mitt liv ändå är relativt lätt. Babyn mår bra, jag mår väl ändå rätt OK för att vara så gravid som jag är & jag kan liksom inte se att jag någonsin kommer att hamna i en situation där jag tvingas putta ett helt flygplan (speciellt inte i -50C). Även om jag nu kanske sitter på vikten för att göra ett relativt bra jobb!

Kommentarer
Postat av: Jo

Jag måste dock säga att trots din väldigt bra inställning att det alltid kunde ha varit värre så har du ett smått maniskt+trött uttryck i ögonen. Det är snart över och allt kommer att vara bra =)

Kram!

Svar: Eh... tack för den peppen Jo. Det fick mig ju att känna mig så mycket bättre.
Ida

2014-11-28 @ 11:20:16
Postat av: Jo

Hmm, förlåt inte meningen. Inte trött trött utan mer less. Samtidigt är du förstås jättefin =)

Svar: Blev lite grinig där, men människor gravida i vecka 40 är lite som skadeskjutna djur & "du ser manisk ut" gör inte under för humöret.
Nu ska jag ge mig ut på promenad & se om jag kan spana in lite fult kanadensiskt julpynt som vi kan fota & lägga upp på bloggen. Såg ett helt fantastisk examplar på Home Depot häromdagen som jag velat "see in the wild". Ett två meter högt, blinkande, silvrigt, Eiffeltorn för cirka 1000 sek. Alltså... helt otroligt att någon kan tycka att det är en vettig investering!
Ida

2014-11-28 @ 16:30:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0