Det här med omskärelse...

Men vad härligt, ännu en tre-timmarsnatt som välbehövlig övning inför Baby Cs ankomst! Vaknade som vanligt vid helvetestiden 03.30 för kisspaus & precis tills dess att jag börjat lalla iväg in i sömnens land kräktes Mammut över hela fotändan av sängen. Sen var det liksom rätt kört på att somna om. Så nu sitter jag här, klockan 6 på morgonen, & funderar på om det kommer att bli något vettigt alls av den här dagen...
 
Eftersom tankarna ändå snurrar runt som en glad liten karusell i huvudet tänkte jag ta upp en till sak som jag kom på skiljer sig rätt rejält mellan Sverige & Kanada när det kommer till små barn. Det här med omskärelse. Som svensk känns det ju inte så lite främmande & för mig kändes det också väldigt religionsförknippat. Fast så fick vi material om det både hos barnmorskan & på föräldrakursen & jag insåg så sakteliga att här omskärs små pojkar ofta & oberoende av trostillhörighet. Total mental krock. Nu vet vi ju inte om det blir en tjej eller en kille, men blir det en liten pojke rekommenderar de att ett beslut har tagits i frågan innan babyn anländer... Så det här är något vi diskuterat femtioelva gånger om & hjälp vad svårt det har varit. Jag har väl slitits mellan två läger:
 
1) Det har varit ett litet sattyg att få den här babyn att växa till vad hän är - i helvete heller att något då skall huggas av!
2) Idas erfarenhet av att ha en egen snopp/växa upp i Kanada = 0. Kanske att Paul ändå har vetorätt...
 
Min vana trogen vände jag mig till vetenskapen - men för en gångs skull svek den mig. Från ett hälsoperspektiv så verkar det inte spela någon roll vad du gör. Vilket skickade mig tillbaka till ruta ett, vad är rätt från ett socialt/kulturellt perspektiv? Medan jag läste artiklar på google scholar & brottades med konceptet att det här i västvärlden anses OK att omskära en pojke men samtidigt fördömma kvinnlig omskärelse (vilket för mig känns som hyckleri) frågade Paul runt på jobbet för att bilda sig en upppfattning om hur det ser ut i dagens samhälle. Det visade sig då att alla pojkmammor på kontoret valt att omskära sina pojkar baserat på att de samtliga frågat sina tjejkompisar vad de föredrog... Kändes lite jobbigt att höra, för vi vill ju inte att en eventuell liten kille ska växa upp som någon slags social paria.  Efter mycket dividerande fram & tillbaka har vi väl i alla fall landat på att vi inte kommer att omskära en eventuell son. Jag kände bara så starkt att jag inte ville ha något med det att göra & förklarade för Paul att om han vill att det ska ske så kan HAN ta det beslutet & HAN får ta Baby C till läkaren samt sköta hela den biten. Jag tänker vara hemma & dricka varm choklad & tänka på annat. Det var nog för att avgöra frågan, Paul såg ut som om han skulle dö vid tanken på att vara ensam ansvarig i en sån situation. Så - blir det en liten pojke får han väl leva med att inte vara fullt så populär bland tjejerna, men det kanske ger oss lite mer lugn & ro i långa loppet... För mig känns det i alla fall väldigt skönt att vi tagit det här beslutet - inte bara för att det ligger i linje med hur saker & ting görs i Sverige, utan mest för att det för mig känns fundamentalt fel att permanent ändra på någons kropp utan att få den individens samtycke!

Kommentarer
Postat av: I

Det är sjukt intressant egentligen. Jag hade ingen aning om den situationen i nordamerika förrän det kom upp på ett sex and the city avsnitt. När Charlotte blev chockad av att en kille in var omskuren. Och jag tänkte spontant "men, alla killar i new york är väl inte judar" typ. Men där babblade de om att 85% var omskurna eller något...helt nytt för mig. Tror ni fattar rätt beslut dessutom. Syrran har ju judisk man, och de omskar sin första son men tyckte det var jobbigt och har verkade ha ont efter och därför inte sin andra son. Jag menar, operation utan att var sjuk? Typiskt nordamerikanskt vanity säger jag!

Svar: Nej det kändes väldigt nytt att det var något som praktiserades så brett oavsett religion. 1970, det år Paul föddes, omskars mellan 70 & 100% (!) av alla pojkar i USA medan siffran här i Kanada låg på 50%. Idag ligger den lägre, så mer pojkar lämnas "oomskurna", men det är ändå relativt vanligt. De som är för omskärelse hävdar att det innebär att risken för sexuellt överförbara sjukdommar minskar, men då känner väl jag att bättre sexualundervisning i skolorna är ett rimligare sätt att handskas med det problemet än att skära bort en bit av min eventuelle sons penis...
Ida

2014-11-14 @ 14:02:55
Postat av: Matilda

Jag säger nej nej nej nej. Varför göra ett totalt onödigt ingrepp på ett litet litet barn? Vad kan rättfärdiga det, på riktigt? Jag tycker det är ett lika självklart nej, som det på frågan om det är ok att könsstympa sina flickor. Vill en son göra det när han är mogen att ta ett eget beslut? Go ahead, men INTE på en bebis.

Svar: Ville inte skriva ut det i inlägget eftersom Paul fortfarande sov då & jag inte kunde få hans samtycke, men han är omskuren & det är väl där konflikten har legat för mig. Ett av huvudargumenten för att omskära sin lilla pojke är nämligen att det lättare gör att sonen kan identifiera sig med fadern. En del av mig känner väl bara "Men WTF, hur mycket identifierar sig ett barn egentligen i hur föräldrarnas kön ser ut & är det över huvud taget är argument om vi räknar in könshårsaspekten?!"... men samtidigt, små killar känns ju mer penisfixerade än små tjejer så vad vet jag?
Har vänt & vridit mycket på det här, men känns väl precis som du att det ska vara ett självklart nej - vi hade ju inte omskurit en flicka så varför utsätta en liten pojke för ett ingrepp? Det intressanta i kråksången är att svärmor, som har tillbringat middagar med att lägga ut texten kring hur vidrigt det är med könsstympning helt verkar ha förträngt att de gjorde precis just det mot sin enda son...

Ida

2014-11-14 @ 15:49:40
Postat av: Jo

Denna diskussion fick mig att komma ihåg ett youtube-klipp jag såg för ett tag sedan. Kan nog hjälpa er i ert beslut samtidigt som ni får ett skratt =)
http://www.youtube.com/watch?v=gCSWbTv3hng

Svar: Nu är ju beslutet redan taget - men det var absolut en rolig film. Heja Adam! :)
Ida

2014-11-14 @ 18:19:23
Postat av: Alex

detta ämne provocerar mig faktiskt väldigt mycket. Precis på samma sätt som jag är helt emot att ta hål i öronen på spädbarn.

* de gör ont
* de går inte att göra ogjort
* om barnet önskar göra detta senare kan de göras då
* det finns risker för komplikationer

och att identifiera sig med sin pappa? Alltså hur ofta ser man sina föräldrars kön när man är såpass gammal att man lägger märke till sådant och lägger de på minnet?

Måste säga att jag beundrar din förmåga att acceptera kulturella skillnader och diskutera dessa på ett sansat sätt (iaf som de låter här ;)). Jag är mycket mer "GREKER ÄR JU FAN DUMMA I HUVET" när dom tycker/gör "fel ;) Inte alltid de smartaste direkt..



Sen för att gå från ämnet med barn lite men på tal om omskärelse så kan jag verkligen inte förstå diskussionen vad som är "snyggast"/bäst enligt kvinnor. Vet att de pratades om i sex and the city någon gång, hur läskigt de var med förhud. Nu är jag väl såklart färgad av att ha växt upp i Sv där de flesta inte omskärs. Men jag har ändå haft två pojkvänner som varit omskurna (av medicinska själ) och jag kan verkligen inte se varför de skulle göra till eller från. Tycker de är i grad med att säga "nej gud jag tycker de är så mycket finare med penisar som är lite böjda åt höger. Vänster är så himla läskigt!"

Svar: Som utlandssvensk ställs man ju ofta framför kulturella problem som man kanske aldrig ens reflekterat över innan. Jag tänker tex på er & den grekiska dopritualen - hade ju aldrig ens funnits i min tankevärld att ett barn skulle döpas helt naket innan du tog upp det på din blogg. Genom åren har jag absolut haft "Kanadensare är ju dumma i huvudet" ögonblick, men det gör ju bara att Paul & jag hamnar på defensiven med varandra. Därför känns det bättre att gemensamt analysera & diskutera problemet & ta ett beslut utifrån ett läge där ingen av oss är JÄTTEUPPRÖRDA.
Just den här biten med att det inte går att göra den här typen av kroppsingrepp ogjort känns som ett enormt starkt argument för mig. Vi är tex inte alls på samma sida när det kommer till dop (jag vill ha svenskt dop, Paul begriper inte varför dop är nödvändigt) men där går det ju för barnet att backa ur när hän blir gammal nog att bestämma själv. Går ju inte riktigt om en bit av penis skurits av...

& nej, jag kan inte heller begripa att penis utseende skulle vara en grej, men det ÄR det här. När Paul pratade om det på sitt kontor var det ett par tjejer som förkunnade att det var äckligt med oomskurna penisar. Alltså, så här tror jag - är en penis äcklig så beror det nog mest på den personens känsla för hygien överlag, inte på om han är omskuren eller inte.
Ida

2014-11-14 @ 20:08:07
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com
Postat av: Alex

De ÄR ju ett betydligt bättre sätt att bemöta sådana skillnader. Annars blir de ju såkalrt bara att båda blir deffensiva, sårade och arga. Men tyvärr har jag inte riktigt kommit dit alla gånger, även om jag är bättre och bättre.


Precis. Vill man inte vara med i kyrkan sen är de ju bara att gå ur. Som förälder tar man ju massor massor med beslut som påverkar barnets framtid. Men att göra något medicinskt omotiverat som inte går att göra ogjort "för de är finare så" går helt emot min åsikt om rätten att bestämma över sin egen kropp.


Exakt, har man en vettig regelbunden dusch rutin så är de ju inget problem (motiverar kanske att omskära om man lever under svårare förhållanden då de inte finns tillgång till rentvatten och man då har lättare att undvika infektioner... Men åh andra sidan kanske de inte är så bra omständigheter att utföra själva ingreppet). Om de är själva avsaknaden av förhud, och inte duschande, som gör att mannen ser fräsch ut så vet jag inte riktigt om jag skulle velat släppa honom så nära.

Tycker de är väldigt sorgligt när helt naturliga, friska kroppsdelar anses som äckliga oavsett vad de handlar om.

Svar: Tack & lov tänker Paul & jag väldigt lika om det mesta, så det underlättar! Inte alltid lika lätt att hålla masken andra gånger. Typ när vi umgås med hans föräldrar & de sitter &: 1) beklagar sig över bensinpriserna (mindre än 8 kr/l), 2) beklagar sig över den ONDA oljeindustrin, 3) kör en Dodge Caravan som slukar något så offantligt mycket bränsle... Då får jag bita mig i tungan för att inte påpeka att det faktiskt går att GÅ till olika aktiviteter om nu oljeindustrin är en sån djävul & om inte, att de ska vara tacksamma för att priset inte ligger på 15 kr/l!
Anyway... Tillbaka till orginalfrågan! Att bli förälder känns ju som en enda lång sträcka av beslutstagande innan barnet i fråga blir gammal nog att bestämma själv. Vissa saker kanske de kommer att kritisera en för i efterhand, men i det här specifika fallet känner jag väl att jag oändligt mycket hellre tar ett "varför omskar ni mig inte?!" än ett "varför omskar ni mig?!".
Ida

2014-11-14 @ 21:38:14
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0