Det kan gärna få bli imorgon...
Fy tusan vilken skitmorgon. För det första sov jag uselt under natten, karpaltunnelfest i båda armarna mer eller mindre konstant. Så jobbigt när det inte går att sova på rygg pga babyn & det samtidigt suger att ligga på sidorna eftersom armarna då domnar hela vägen upp till axeln... Fick i alla fall in ett par timmar & sen klev vi upp för frukost. Bara det att Paul hällt en himla massa rengöringsmedel i vår tekittel, så där så att den fortfarande stank efter rensning 86... så där stod jag hungrigt & väntade på att den skulle koka upp ytterligare en gång när Digby kom utrusande ur badrummet i full panik. Visade sig att det fastnat bajs i baken på honom & så slog det mot benet & liten blev livrädd. Så in i badrummet med honom för att försöka få bukt med det & medan jag står där så bestämmer sig Mammut för att klättra in i vårt nya badrumsskåp & river i processen ut det hyllplan som Paul bara lagt in lite löst. Katt & hylla faller alltså simultant i golvet - rakt på båda mina stortår. Begåvades följaktligen med parallelhälta & stora röda märken på båda tårna. Vid det här laget kändes det som om världen var emot mig så jag förklarade med gråtpipig röst att nu var det banne mig bara frukost som kunde rädda det hela - så Paul sprang ut i köket för att se hur det gick för kitteln... Svavelosande är väl det ord som bäst kan beskriva kitteljäveln, så Paul dumpade ut allt vatten i vasken för ytterligare ett skölj. Bara det att själva dumpet kanske skedde lite väl entusiastiskt & ni kan kanske gissa vem som råkade komma i vägen för en störtskur av kokheta vattendroppar. Japp, undertecknad & undertecknads allra mest handikappade arm.
I nuläget känns det lite som om det gärna kan få bli imorgon ungefär nu - för ska det fortsätta i den här takten vill jag faktiskt inte vara med något mer.
Kommentarer
Postat av: Alex
men gud de måste vara definitionen av en skitmorgon! hoppas de blev bättre senare
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Vännen! Alltså det är ju helt otroligt vilken otur en kan ha. Hoppas verkligen att dagen ordnade upp sig.
Stor KRAM!
Svar:
Ida
Trackback