Glad Heffaklump!

Idag har vi en glad Heffaklump här i huset - check på 37 veckor! Det här innebär alltså att Baby C har ett fönster på 5 veckor att titta ut utan att vi behöver ha någon grinig OB närvarande som bara "Nu är mitt skift snart slut, så då snittar vi". Värt att fira - om jag nu hade haft något vettigt att fira med. Det blir lite svårt med den biten nuförtiden nämligen, äter ju inte godis, kakor eller glass & alkohol är förbjudet... så det blir typ en mandarin & de är väl kanske inte det mest party-party som går att ställa fram på bordet. Anyway, det spelar mindre roll - det viktiga är att vi klarat oss över den magiska tidsgränsen!
Idag känns det faktiskt som om att det är OK att börja längta efter sånt som jag kan göra efter det att Baby C tittat ut. Det finns ju stora längt (Baby C först & främst & sen att slippa ha ont) men sen finns det en hel uppsjö av små saker som jag verkligen längtar ihjäl mig efter men inte riktigt orkat tänka på tidigare. Utan inbördes ordning, förutom kanske punkt nummer ett:
 
1) Alldeles iskalla bubblor från vår favorit Niagara-vingård i festligaste kuporna
2) Beef Jerkey
3) Kunna testa den rökta korven som säljs av en liten tysk tant på vår farmers market
4) Kunna sätta på mig min röda höst/vinterduffel utan att se ut som världens fetaste tomtemor
5) Dricka rödvinsglögg & cider med rom i under julen
6) Att kunna kliva upp från soffan/sängen/bilen utan att säga "Oj... ojoj" som någon annan pansiotant
7) ATT HA EN MIDJA IGEN - har förvisso kvar en antydan till en om jag tittar på mig själv rakt framifrån, men en 360-gradersmidja känns som årets bästa julklapp
8) Tonfisk. Jäklar vad jag ska gå lös på spicy tuna & tuna tartar!
9) Rött kött - genomkokt kött är ju tristare än skolans mannagrynsgröt
10) Att kunna krama Paul som en normal människa, inte sidokramar för att magen är i vägen
11) Att kunna klappa katterna när de springer in på toaletten & tippar omkull på golvet framför mig när jag sitter på toastolen - det GÅR liksom inte att böja mig ner & klappa dem nu för tiden & det får mig att känna mig så himla taskig
12) Orka jaga Digby som en tok genom hela huset, upp & ner för trapporna & fem varv till - nu orkar jag som mest jaga honom från ett rum till ett annat
13) Inte längre ha en blåsa som rymmer lika mycket som en äggkopp
14) Kunna diska som en normal människa - alltså, det är jättesvårt att komma till vattnet med kaggen i vägen. Mina armar är helt enkelt för korta!

Kommentarer
Postat av: Malin C

Oj ja vad mycket man längtar till! Håller med dig SÅ om kramarna. Och gosa med hund/katt. Kan liksom inte få dem lika nära som vanligt.
Jag tycker fortfarande det är så overkligt att man ska få med sig ett barn hem, det är lättare att längta till saker man varit med om. Typ kunna ha jeans. Eller kliva ur sängen utan att vältra sig.
Dessa nu 25 extra kg kommer jag inte att sakna kan jag säga!!

Har du märkt någon skillnad med hallonbladsteet?

Svar: Visst suger det med sidokramar?! Alternativet att kramas som vanligt fungerar ju verkligen inte, då får jag stå helt framåtlutad som en krokig liten gumma. Längtar också till att kunna svepa upp Mammut & Digby från golvet - nu blir det mest en väldigt pustig, långsam, plågsam böj innan jag når dem... Så det blir ju inte lika mycket bära av som det annar är. Hemsk trist.
& jag håller med, det är svårt att förstå att man kommer att ha en alldeles egen liten minimänniska om inte allt för länge. Jag tror att det nästan är omöjligt att ta in som förstagångsförälder...

När det gäller teet, nej väl inte direkt - men det är väl bara att dricka på & hoppas att det hjälper i alla fall lite. Nu när jag nått 37 veckor tänker jag trappa upp dosen också, minst två kommar per dag ska jag försöka få i mig.
Ida

2014-11-07 @ 22:04:09
URL: http://mclapper.blogspot.se/
Postat av: sandra

sa himla fin du ar ida

Svar: Tack - vad snäll du är! :)
Ida

2014-11-09 @ 04:49:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0