MsBree

Tänk er en stor gorilla & en rätt liten bur i järn, så känns det just nu. Jag är gorillan, graviditeten är buren - vill liksom bara skaka galler & vråla i frustration. Har ALDRIG varit så här trött på något i hela mitt liv. Paul försöker peppa med saker som "But you are doing SO well!" & jag kontrar med trötta repliker i stil med "Had I been an animal I had been taken into the vet for a final consultation a long time ago...". Inte så pepp kanske! Det enda som hjälper lite är att spela julmusik ungefär non-stop, då infinner sig någon form av vagt hopp om att det kanske kommer ett slut på det här eländet någon gång. Vi var & handlade idag & här frågar de ju alltid "How are you doing" när du kommer till kassan - underhöll tanken på att svara "Horrendous" men teg istället & lät Paul sköta den sociala biten. I vilket fall, i morgon ska vi till barnmorskan & ge oss på steg två i utdrivningsprocessen av Baby C. Vid det här laget får hon göra vad tusan hon vill, krävs det nakendans på en äng/mässande med rökelse eller världens mest effektiva vakuumsug so be it!