Säg "kladdkaka"!
Alex skrev ett inlägg kring det här med att ha barn som växer upp med föräldrar som kommer från två olika länder. En fråga som naturligtvis träffar "close to home". Inte bara för att Paul & jag inte delar hemland, utan även för att jag växte upp med en svensk pappa & en finsk mamma. Sen har jag även sett så många olika versioner av uppfostran från Sweor genom åren, allt från de som har barn med ett helt obefintligt svenskt ordförråd (precis som med mig & finskan) till de som har vuxna barn som talar svenska helt utan brytning. Självklart är min förhoppning att Baby C skall lära sig svenska & kunna tala flytande som vuxen, men det är ju en sak att ha intensionen & en helt annan att faktiskt lyckas. Nu bor vi ju här på obestämd tid, så mitt "vapen" blir väl att försöka etablera en så positiv bild av Sverige som det bara går. Jag börjar redan nu - in utero - genom att bestämma att kladdkakans dag är något som för tid & evighet kommer att firas i vår familj!
FAST - det blir inte en endaste kaksmula i fall att någon försöker be om "mudcake". I det här huset heter det kladdkaka, punkt slut! Dagens middag blir förövrig köttbullar (om än greek style), helt enkelt för att jag tycker att det känns passande samt att jag har hamnat i någon form av Sverige-iver idag. Fick nämligen SWEAs förbeställningslista för mat som de säljer på vår stora julmarknad & bara att läsa igenom listan med alla 150 något varor fick mig att bli så där svensk-jul-tindrig i blicken!
Kommentarer
Trackback
