Men sånt som bara händer mig...

Paul & jag älskar en radioshow på CBC (Kanadas version av SVT) som heter "The Debaters". Då & då sänder de live från CBC-byggnaden i Toronto & det är något vi INTE vill missa. Så pass mycket tycker vi om showen att badbollen stod ut med bilresa in till stan igår bara för utsikten att få skratta ihjäl ett par timmar eller tre av mitt liv. Dessvärre hade vi missat att det pågick en Maple Leaf match samma kväll... så bilresan från vår dörr till våra platser tog tre timmar (faktiskt resväg 1h 15 min). Så medan vi var ute i god tid förra gången var vi alldeles på riktigt sist in i salongen den här gången. Vi var så där pass sists att showens värd, Steve Patterson, redan stod på scenen & drog skämt. Här hade det alltså varit läge att smyga in lite diskret. Well, det var bestämda säten. Gissa vart vi satt? Japp, allra längst fram! Gissa sen hur lätt det är att obemärkt smyga in när du är:
 
1) Höggravid
2) Bär på en kudde (gör att det inte är lika smärtsamt att sitta stilla länge)
 
Steve bara "And there are still people dropping in, and this is a first timer - we have a pillow in the studio! You know you're not supposed to sleep through the show?". Um... det slutade inte där kan jag säga. Någon minut senare bad Steve publiken (Including you with the pillow) att resa på sig för att sjunga nationalsången (pga den tragiska dödsskjutningen utanför Kanadas parlament förra veckan) & i sann showvärdsanda gick han runt med en mikrofon som han sedan stack fram till ett par av oss i studiopubliken. Missade han mig & min kråkröst? Neeeheeejdå! Nu har jag ju bott här i 7 år, så en hade ju kunnat argumententera att jag borde kunna texten utantill... men på riktigt, hur otroligt mycket otur hade jag inte när Steve höll mikrofonen framför mig genom just rad tre & fyra...
 
O Canada!
Our home and native land!
True patriot love in all thy sons command.
With glowing hearts we see thee rise,
The True North strong and free!
From far and wide,
O Canada, we stand on guard for thee.
God keep our land glorious and free!
O Canada, we stand on guard for thee.
O Canada, we stand on guard for thee.

Det kan på riktigt ha varit ett par av de mest stressfulla sekunderna i mitt liv... men på något sätt lyckades jag kraxande improvisera mig igenom mitt första framförande på rikstäckande kanadensisk radio. Här hade ju kvällen gärna kunnat få skifta fokus FRÅN mig, men så tur ska vi ju inte ha! Första debatten drog nämligen en av deltagarna ett "Mr Rogers" skämt & jag bad viskande Paul att förklara det för mig. Vilket Steve inte missade... så när debatten väl var avklarad frågade han mig, inför hela publiken, om jag på riktigt frågat vem Mr Rogers var. Varpå jag svarade att jo, så var fallet - eftersom Mr Rogers inte riktigt tog sig till Sverige. Från den stunden blev jag The Debaters enda svenska gäst genom tiderna & en jätteroad Steve Patterson gav sig inte bara på en immitation av "The Swedish chef" utan lyckades peta in små sverigereferenser genom hela showen. Vilket jag hade kunnat leva med, för det var roligt, om det inte hade varit för en enda incident. Ni förstår, allt det där skrattandet gjorde att jag efter ett litet tag fick något så sjukt mycket förvärkar, vilket i sin tur gjorde att jag var tvungen att zooma ut lite pga smärtan. Så under debatten "Are unicorns better than dragons" missade jag att Steve ställde en direkt fråga till mig "How do you pronouce Smaug in Swedish?". Tänk er själva... där sitter ni & försöker andas genom en förvärk & helt plötsligt har du en strålkastare på dig & en radiovärd som bara "Hur uttalar du det på Svenska" & du HAR INTE HÖRT FRÅGAN... Lucka, lucka, kryss... & Steve bara "I guess it wasn't only Mr Rogers that didn't make it to Sweden, neighter did anything by Tolkien". För ett kontrollfreak som jag, som läst The Hobbit både på svenska & engelska, bidde det här lite jobbigt så fort förvärken klingat av. I vilket fall, gårdagskvällen kändes som ett perfekt exempel på "Saker som bara händer Ida". Det var ett tag sen sist, men tydligen går det att pricka in den typen av event även nu när jag stadgat mig som gravid hemmafru!

Kommentarer
Postat av: Alex

hahaha men gud stackare! Herregud vad jag hade mått dåligt. Finns inget jag hatar så mycket som att sättas i rampljuset på de där viset.

Svar: Ja jo, det var en lite annorlunda kväll om vi säger så! Hade liksom aldrig trott att jag skulle sjunga nationalsången för 350 samlade personer i studion & än mindre på kanadas största radiokanal (cirkus 4 miljoner lyssnare)... Tack & lov insåg i alla fall Paul hur otroligt toast jag var i det läget, så han vände sig mot mig så att jag i alla fall kunde se honom sjunga - vilket gjorde att jag i alla fall inte kom av mig helt & hållet under mitt härligt oväntande lilla framträdande!
Ida

2014-10-29 @ 18:08:21
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com
Postat av: Jo

Åh kära vän! Det är verkligen bara du som lyckas, jag är imponerad =)

Svar: MEN ELLER HUR?! Jag begriper inte... Men det är väl bara att acceptera min lott i livet & tänka att det betyder att jag i alla fall får ett gäng roliga minnen att berätta för folk!
Ida

2014-10-30 @ 08:46:01
Postat av: Malin C

Hahaha! Låter som en bra film! Fantastiskt roligt :)
Ligger här med brakförkylning och uppskattade ett gott skratt :)

Svar: Någon har kanske pluggat nationasången sen det här hände, vill liksom aldrig hamna i den situationen igen!
& nej vad jobbigt, INTE vad du behöver just nu! Hoppas du känner dig piggare snart.
Ida

2014-10-30 @ 10:39:50
URL: http://mclapper.blogspot.se/
Postat av: Ingrid

ha ha, sjukt roligt att läsa om i alla fall. om än inte like roligt där och då!

Svar: Jag kunde ju skratta åt nationalsångspaniken redan i bilen på vägen hem. Smaug däremot... det grämer jag mig fortfarande över. Inte kul att framstå som helt obeläst när man i själva verket läst bokeländet på TVÅ olika språk vilket är ett mer än vad typ alla andra kan här (för nä, folk i Ontario kan inte prata franska även om de gärna vill säga att de kan)!
Ida

2014-10-31 @ 12:43:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0