Minijul...
Alltså, Paul gjorde en så otroligt gullig sak (tyckte i alla fall hormonella jag) igårmorse. När han vaknade vid sju var det fortfarande alldeles mörkt ute & i soffan låg jag under ett täcke & kände mig väl inte så där jätteglad. För att vara ärlig så tyckte jag enormt synd om mig själv. Är jag trött & har ont knackar lätt hemlängtan på & igår låg den på topp... Paul frågade om det var något han kunde göra för att göra dagen lite bättre för mig & jag pep fram ett ledset litet "Nooo" & förklarade att jag LÄNGTADE HEM - till farmor på julen. Antar att det blev just den kombinationen för att det var ungefär den tryggaste mentala plats jag kunde mana fram där mitt i självömkan. Anyway, efter någon minut av ledset pipande om adventljusstakar, farmors julmat & hur fint allt är masade jag mig iväg till badrummet. När jag kom tillbaka ner till vardagsrummet hade Paul inte bara slagit på ett album med julmusik, han hade tänt en massa värmeljus överallt & gjort frukost till mig - med min morgonmjölk upphälld i en av kopparna ur Mumins julserie. Där & då kändes det faktisk som om jag klev in i en liten minibubbla av jul & kärlek - så himla, himla, fint!
Kommentarer
Svar:
:) Glad att det inte bara är jag som tyckte att det var sjukt fint gjort!
Sen måste jag säga att Paul är helt fantastisk på att göra den här typen av saker. Tror att jag mest klappat på armen & känt mig hjälplös, istället för att dra igång en liten minijulkampanj helt spontant. Extra cred för att han kom på det klockan 7 på morgonen!
Nu är i alla fall planen att tåta ihop något Thanksgivingrelaterat bakverk åt honom som ett litet tack för att han verkligen lyckades ta en jobbig stund & göra den till något fint!
Ida
Svar:
Ja jag känner att det nog inte går att få bättre gravidstöd än vad jag får från honom!
Ska ge honom en stor kram från dig!
Skypedate någon dag förresten?
Ida
Svar:
Åh tack! Det var faktiskt så julmysigt att vi båda hade svårt att slita oss & starta dagen! :)
Ja, en gång har jag fått tag på det, från ett svenskt bageri som beställer in skinkor från några tyska präster som saltar in skinka så som vi är vana. Förra året var vi sent ute, så jag testade att göra det själv. Fungerade INTE. Smaken var det väl inget fel på, men köttet blev grått & var segt. Hur är det för dig?
Ida
Svar:
Ja det var så fint & mysigt!
Japp, önskar mig en varje år från farmor - så även i år! Har älskat Mumin sedan jag var en tvärhand hög (finsk mamma) så fastän det kanske är lite barnsligt älskar jag mina muminkoppar hur mycket som helst!
Ida
Trackback
