Håll en tumme...
Men suck... På grund av översvämningen, flytten & allt renoverande har vi fått låna Pauls föräldrars minibuss över sommaren. Verkligen jättesnällt av dem & en livräddare i så många situationer. Under tiden vi har kört runt i slagskeppet har vår fina lilla bil stått parkerad på deras uppfart & väntat på oss. Igår var tanken att vi skulle återförenas. Bara det då att Pauls föräldrar inte rört den under hela sommaren (de fick nycklarna så att de skulle kunna köra den en gång i veckan eller så för att hålla igång maskineriet)... Att stå pall utomhus i flera månader i fuktig ontario-luft var ingen höjdare om vi säger så. Allt bromsrelaterat på hela bilen har rostat ihop totalt. De ringde precis från bilverkstaden för att tala om reparationskostnaden & det var ju lätt ett av årets mer cringe worthy moments. Skit, skit, skit också. Fast det är väl bara att svälja det hela & försöka tänka på annat... som att vi ska till barnmorskan nu & se hur det går för Baby C med vändandet. Ni kan väl hålla en tumme eller två för att liten ska ha gjort en flipp så att huvudet är nedåt! Känns som om vi behöver lite goda nyheter just nu!
Uppdatering: Nehej, det där gick ju inte alls som vi hoppats. Baby C ligger fortfarande med huvudet uppåt & nu har jag strikta order om att ta mig till närmsta pool typ omgående för att simma i cirklar de närmsta två veckorna. Fungerar inte det blir det till att gå till en kiropraktor & efter det blir det manuellt vändningsförsök om 5 veckor. Skiter sig det blir det kejsarsnitt.... till råga på allt hade inte magen växt nästan alls sedan förra besöket, så vår barnmorska sa att vi måste hoppas på ett tillväxthopp till nästa gång i annat fall blir det ultraljud för att se om Baby C helt enkelt är liten eller om jag har för lite fostervatten. Ljudeffekten på mig när vi gick nedför trapporna - "Helvete, helvete, helvete", gånger 100.
Kommentarer
Svar:
Åh, tack för peppen - behöver det just nu! Jag har ju inte gått upp så mycket så här långt, men har hela tiden legat lite lite över 50% på kurvan över Baby Cs tillväxt. Så fram tills idag har det känts så lugnt & bra med den biten. Efter "helvete" nummer 152 känns det i alla fall lite bättre, jag insåg att jag kanske stressar upp mig mer än nödvändigt över viktbiten bara för att allt annat idag inte gått så där alldeles smärtfritt. Kram!
Ida
Svar:
Japp, redan förra gången fick vi en "varning" - så det är definitivt något de är noga med. Får verkligen hoppas att det löser sig snart, det blir väl att stå mycket frammåtlutad framöver & försöka få tyngdlagen att fungera...
& oj, hur kunde de "veta" det så där exakt på kilot? Här har jag fått en siffra mellan 25 & 35 lbs & allt kring det ses som helt OK. Min OB som jag hade i början var i & för sig rätt viktfanatisk, så det upplevde jag som rätt jobbigt. Först gick jag ner för lite & det var stora varningsklockor & sen gick jag upp för mycket & fick skäll... Kanske inte det bästa sättet att bemöta en förstagångsmamma! Barnmorskorna är SÅ mycket bättre på den biten & det har fått mig att kunna slappna av mer kring det hela. I nuläget är väl Paul den som vikthetsar mest, men det är för att han är så orolig för att jag inte ska få tillräckligt mycket näring & energi.
När det gäller att vara i position, för cirka en månad sen var faktiskt Baby C duktig & hade huvudet nedåt. Det var rätt häftigt, för då kunde jag känna huvudets form längst nere på magen!
Ida
Svar:
Nej det är klart att det varierar mycket mellan person & person, & jag har en teori om varför jag inte "växt som jag skulle", men just där & då den dagen blev det lite mycket med alltihop. Känner mig mycket bättre nu när jag fått tänka igenom det hela lite. Även om sätespositionen fortfarande oroar jättemycket (vill inte skriva varför här, men kan berätta hos dig).
Ida
Trackback
