MsBree

Pauls gudfar kommer att begravas på onsdag, men här i Kanada ser begravningstraditionerna lite annorlunda ut mot i Sverige. Så på tisdag kväll ska vi på "visitation". Paul har noll koll på vad som gäller vid begravningar, så jag har googlat & som jag förstår det är det här ett tillfälle att prata lite med de närmast sörjande, se den avlidne & prata med andra som är där. Igår fick jag reda på att Pauls föräldrar enbart kommer att närvara vid begravningen, eftersom det är för långt för dem att åka mer än tre timmar tur & retur två dagar i rad (de är ju båda kring 80, så helt förståeligt). Det kändes bara helfel, Pauls gudföräldrar är ju deras närmsta vänner. Så jag kastade ur mig förslaget att de skulle stanna hos oss natten mellan tisdag & onsdag, eftersom vi bara bor lite mer än en halvtimme från vart begravningen kommer att hållas. Där & då kändes det helt rätt att erbjuda dem att bo här - en akt av medmänsklighet. Nu, så här vid 7 på morgonen då jag varit vaken sen 5 känns det fortfarande som det rätta att göra, men kanske inte som en lika bra idé. Herregud vad vi kommer att få slita för att få till någon form av vettigt boende för dem... Vardagsrummet ser fortfarande ut som en tromb passerat & hallen är en byggarbetsplats. Det här kommer lätt att bli en sån där dag som faller in under kategorin "Hur mycket jobb kan vi få gjort på kortast möjligast tid"!