MsBree

Jaaa... Det är ju ingen idé att ljuga & säga att vi har det speciellt festligt här hemma just nu. Både Paul & jag är fortfarande helt slutkörda efter magsjukan & så pajade Pauls rygg på det. Blev ett åka in till akuten igårnatt & sätta en extra stor nål muskelavslappnande i skinkan & nu går han på smärstillande nog för att knocka en häst. Lägg till kass nattsömn för oss båda på det & nerverna ligger på ytan & minsta lilla gör att allt känna JÄTTEJOBBIGT. Började gråta i bilen på vägen hem från apoteket idag när Tor började gråta. Fixade liksom inte oljudet, det bara skar i huvudet på mig.

 

Nu sover i alla fall lillen & vi har båda påtat i oss lite pasta, vilket är första gången sen i onsdags som vi båda fixar att ta oss halvvägs igenom någon form av middag. Så jag tänker att det här får vara vändpunkten, att det helt enkelt bara måste bli bättre från & med nu. Men vill ni hålla en tumme eller två för att det ska bli så så får ni gärna göra det... För det känns hemskt jobbigt om det ska fortsätta så här eländigt.