Juldagsdrama...

Vår juldag började med ytterligare lite paketöppning följt av telefonsamtal till Sandra för att tacka samt önska God Jul. Eh... inget bra samtal alltså. Vi fick nämligen en mycket ledsen gudmor på tråden, hennes partner hade nämligen precis ringt & gjort slut med henne. Alltså, att efter att ha känt varandra i 30 år, bott ihop i 1.5 år & så kan karln inte ens hosta upp nog mycket ryggrad för att ta den konversationen öga mot öga. SÅ OTROLIGT USELT & på juldagen av alla dagar. Blir så arg att jag kokar när jag tänker på det, för att låna ett engelskt uttryck - vilken ASS HAT. Argh. Så morgonen blev en övning i krishantering - för i ett sånt här läge går det ju inte direkt att bara "Men vad trist, du våra gäster kommer om 1 timme så vi kan väl höras imorgon?!". Eller, ja, går & går - praktarslen hade väl inte haft några som helst problem med att bete sig på det sättet, men vi försöker vara lite trevligare medmänniskor än så...
 
I vilket fall, vi fick till lite pepp samt julgransfix & våfflor innan Matt & Megha rullade in på uppfarten. Sen tickade vi av trevligheter på löpande band - bubbel, pistachnötter, saffransrisotto, tranbärssallad & paketutdelning samt aktiviteten "sätta rosett på små varelser". Både Mammut & Digby åkte på att ha på sig rosett runt halsen & jag lyckades muta Tor till att ha en runt huvudet i typ en minut. Men det kostade mig två clementiner.
Dagens absoluta höjdpunkt? Tor gick för första gången - hela fyra steg - & det hade lätt kunnat bli mer om det inte hade varit för att jag skrek så att han blev rädd & satte sig på rumpan!

Kommentarer
Postat av: Malin C

Åh hurra!! Vad roligt! Nu lär det gå undan så snart springer han väl! C är bara uppe i två steg, han har gjort det några veckor men verkar ha bestämt sig att det är alldeles lagom och vägrar ta fler. Stoppa knivar och annat i munnen går bra, men att gå är läskiga grejer.😂

Och herregud vilket as. Även om man inte ser sånt när man är mitt i det så är ju en sån kille bara bra att bli av med!

God fortsättning!

Svar: Det har varit på G länge - han har ställt sig upp utan stöd, gått med bara en hand i våra, sprungit som en tok med gåvagnen. Ganska klart att det har hängt mest på modet, & igår så vågade han äntligen släppa taget! Men som sagt... riskbedömning är ju inte det de är bäst på. Tor vill gärna också stoppa knivar i munnen & blir vansinnig när han inte får klättra upp för trappen.
& att människan var ett as var ju ingen nyhet, men det här var ett nytt lågvattenmärke även för honom. Nu hoppas jag bara att Sandra kan hålla sig ifrån honom när han försöker kräla sig tillbaka in i hennes liv - för jag är säker på att det kommer att hända förr eller senare.
Ida

2015-12-26 @ 06:18:12
URL: http://mclapper.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0