MsBree

Även om jag inte forskar i nuläget har jag ju ändå tillbringat rätt många år med att läsa vetenskapliga artiklar - så då & då ber vänner, familj & bekanta mig om hjälp med akademiska uppsatser. Under åren har jag satt mig in i en rad olika ämnen - stadsplanering, lobbyverksamhet & nu senast teorin bakom självmord. Får ju bara en liten inblick i varje ämne, men nästan varje gång jag jobbat med den här typen av projekt har jag börjat känna ett brinnande intresse. Så även med mitt senaste "uppdrag"... Så när vi satt i ett bankmöte tidigare idag (vi öppnade ett bankkonto till Tor) & banktjänstemannen berättade att hans bror nyligen begått självmord sa Paul "I am so sorry" medan jag såg ett venn diagram framför mig & började lappa ihop någonslags personlighetsanalys baserat på den information jag fått från sporadiska kommentarer:

 

1) Familj från Egyptien, kom till Kanada 1989

2) Pappa jobbar som gynekolog med imponerande förlossnings-statistik

3) Pappa ville att hans son skulle bli läkare & är missnöjd med hans karriärval

4) Internationella studier vid Brisbane University

5) Självmordet ses som ett "stupid decision"

 

= högpresterande familj med höga krav samt en social bakgrund där psykologiska problem troligtvis är enormt stigmatiserade. När vi väl landade hemma i huset efter mötet kraschade både Paul (jättejobbig arbetsvecka) & Tor & som enda vaken själ i huset fortsatte jag att läsa om självmord. Höll på någon timme eller så & sen bara... ja men det kändes så OTROLIGT ofestligt. En familj som var totalt poänglösa i form av sällskap, pissväder utomhus & så jag då - som satt & läste om de psykiska beståndsdelar som måste till för ett "lyckat" självmord. Hej depp... Så jag petade igång gänget, slog på happy musik, dukade med silver & körde matexperiment i köket baserat på en Allersartikel & så tog vi lite bubbel på det. Bubbel alltså - räddaren i nästan varje situation då livet känns lite så där småkasst!