Humidifier humbug...
Tor har låtit lite täppt på sistone, om jag med "lite" menar täppt som en överviktig lastbilschaufför med kronisk sinusinfektion & polyper. Kotten har visslat & snarkat sig genom nätterna som en väldigt kompakt liten blåsorkester - så i onsdags frågade vi vår "midwife in training", Corinne, om det fanns något vi kunde göra. Hon bara "Buy a humidifier". Så här reagerade vi på det rådet:
Moi - A humiwhat?
Paul (slår sig för pannan) - How stupid of us, we should have though of that!!!
Paul & Corinne i kör - You don't know what a humidifier is?!
Nä, jag visste ju inte det - men jag blev snabbt informerad om att det är en apparat som du fyller upp med vatten, pluggar in i väggen & så blåser den ut fuktig kall eller varm luft. Tydligen ett MÅSTE på vintern när det är kallt & torrt, i annat fall sväller alla andningsgångar igen på spädisar & småbarn. Låt mig säga så här, jag kände mig lite tveksamt inställd till det hela. Jag har ju ändå vuxit upp i norrlands inland, ett ställe som väl om något kan stoltsera med långa perioder då luften är både iskall & snustorr. Dessutom har jag växt upp med en pappa som är läkare & en mamma som är sjuksköterska... ändå var mängden humidifiers 0 i vårt hem & på något underlig vänster överlevde jag ändå till vuxen ålder. Försökte lite fint säga att jag kände mig lite skeptisk, men mina argument studsade från Pauls huvud som vatten från en gås. Han hade bara bruna 70-tals humidifiers i huvudet & kände sig tydligen som världens sämsta far som inte försett Tor med humidifier version 2015... Så redan samma kväll pluggade vi in den här i vårt sovrum & sen har Paul låtit så här "He sounds so much better doesn't he? And you know what, I feel like I can breath easier too - this was such a great purchase!".
Um... idag nös Tor ut en snorbit som var helt bisarrt stor, lite som om jag nyst ut en duplokloss, & kan ni tänka er - nu låter han inte längre som ett sågverk! Humidifer my ass... Grundregeln från & med nu är "överlevde jag vintrarna i norrland utan X så klarar vi oss utan det här också"!
Kommentarer
Postat av: Malin C
Alltså jag orkar inte! :D Detta kunde rakt av vara skrivet av mig för två veckor sedan!
Cesar nös ut en snorkråka stor som översta delen av mitt pekfinger. Om vi fotograferade den? Jajamän!
Han har hållit oss vakna med sina snarkningar och rosslingar men de har släppt nu, peppar peppar. Vår BVC sa att det berodde på outvecklade luftrör och att det tar alltifrån nån vecka till ett år innan de är så stabila att snarkningarna slutar. Låter så obehagligt för dem! Men han sov igenom så det var bara vi som låg vakna av det.
Läskigt hur lika våra upplevelser är genom graviditeten och de första veckorna! Men väldigt skoj :)
Hoppas att ni får en skön helg!
Svar:
Ida
Trackback
