MsBree

Nyårsafton & Tor bestämde sig för att återgå till ett mer mänskligt schema - det finns hopp för det nya året! Precis som under julen håller vi oss hemma, bara vi & katterna i vår lilla baby-bubbla. Det känns bäst så. Tor är så liten, vi är så trötta, allt tar så mycket längre tid nu & jag känner mig väl som den mest "boiga" typen på planeten i nuläget = vi är inte de mest party, party, personerna på kontinenten. Trots att klackarna fått stanna på hyllan det här året så har dagen har ändå varit himla fin - vi har konsumerat galna mängder ost, slagit till på lite bubbel & fått till en nyårshälsning med farmor. Feel good faktorn är med andra ord hög!

 

I vanliga fall brukar jag köra ett recap på det gångna året, men 2014 har varit en sånt galet år av kontraster att jag iställer tänker tåta ihop en liten lista över vad som varit sämst & bäst med de senaste 365 dagarna. I kronologisk ordning...

 

 

1. Gravidillamåendet. Vilken chock det kom som & så otroligt golvad jag blev. Minns att jag låg i soffan & grät & tänkte "är det så här dåligt en mår om en får cancer & måste gå på cellgifter hade jag nog bett dem avsluta behandlingen". Fy tusan vad hemskt det var.

2. Att vi, när illamåendet var som värst, blev informerade om att vi var tvugna att flytta. Hjälp så stressad jag blev av det. Satt & sökte lägenheter, kunde inte hitta något vettigt alls & kände paniken stocka sig i bröstet.

3. Avloppsöversvämningen på det... Lågvattenmärket kom den natten då Paul tappade ut 22 liter bajsvatten över hela golvet, vi moppade fram till 1 på natten & när jag äntligen skulle få tippa i säng... Well, Digby hade fått panik över att han inte kunde ta sig till kattlådan pga av allt avloppsvatten så han bajsade under vårt täcke. Vi hade bytt kattmat samma dag så han hade diare... jag grät, rotade fram våra campingunderlägg & kämpade mig igenom en av de mest osköna nätterna i mitt liv.

4. Kanadas immigrations-system. Att det ska ta TVÅ år att gå igenom en ansökan, att jag inte kan lämna landet under tiden & att jag inte kan jobba... Ännu sämre, att du inte räknas för fem öre under hela den här tiden - det spelar ingen roll att jag är gift med en kanadensare, eller mor till en, jag har inga rättigheter. Det här innebär tex att vi måste betala för all min sjukvård, om det inte vore för Pauls jobbförsäkring som täcker det mesta utom... trumvirvel, GRAVIDITETER (enda undantaget, om jag klarade av allt enbart med hjälp av mina barnmorskor)! Vilket vi blev informerade om någon gång i efter att jag redan var gravid. Förstå rå-ångesten jag kände varje gång jag vaknade klockan 4 på morgonen & började tänka på hur mycket ett kejsarsnitt skulle kosta.

5. Min 4-dagars förlossning. Innan hade jag tänkt att det var illa om jag kämpade på i 48 timmar, HA på den! Hade ju så gärna velat gå igenom det hela så naturligt som möjligt, med hjälp från mina fina barnmorskor, men det sket sig rätt rejält & det slutade med att min vård gick från dem till läkarna på sjukhuset samt epidural. Så check på rätt massiv sjukhusräkning samt att jag fick gå igenom merparten av slutskedet med personer som jag inte kände.

 

 

1. Att jag blev gravid. Minns fortfarande misstron jag kände när jag såg graviditetstestet. Hade helt gett upp om en baby 2014 & deppade så himla mycket över det & så kom det så där helt i 11-timmen & precis när det kändes som tyngst. Ett litet mirakel!

2. Att vi köpte vårt hus & flyttade till Guelph! Åh vad jag älskar stan & att vi har något som är alldeles vårt eget - fria händer & värdens utlopp för att vara kreativ!

3. Att jag äntligen tog mod till mig & sa upp mig från UofT. Har varit så olycklig över mitt jobb där år efter år men aldrig vågat kasta lös förrän nu. Vad som förändrade det hela? Dels året i sig, det kändes verkligen som året att driva igenom förändringar, men mest att de endast gav mig ett år ledig för allt gravidrelaterat. So... eftersom jag låg däckad de första 26 veckorna av graviditeten åt det upp en rätt rejäl bit av det året - vilket hade inneburit att vi varit tvugna att sätta Tor i infant care redan som 5-6 månaders. Det kändes bara så fel & i kombo med hur jag vantrivdes så var det i slutändan ett lätt beslut.

4. Mina barnmorskor - att byta till dem från min OB gjorde så otroligt mycket för mitt välbefinnande. Hatade verkligen att vara gravid, men de fanns hela tiden där som en trygg, peppande, kraft. Aldrig att jag kände mig kritiserad, förbisedd eller besvärlig. Jag har aldrig uppskattat vård på det här sättet förrut & jag är så otroligt tacksam för den tid jag fick tillsammans med dem!

5. Tor... Det allra vackraste avslutet på det här året. En så underbart omtumlande upplevelse att bli mamma till det här lilla knyttet!